Var är ministern som värnar barnen, Löfven?

När statsminister Stefan Löfven presenterade landets nya ministrar efter 131 dagars regeringsförhandling stod det klart att Sverige står utan barnminister. Barnrättsorganisationerna Bris, Rädda barnen och Unicef ser med oro på att barns rättigheter riskerar att hamna i skymundan den kommande mandatperioden – nu när det behövs som allra mest.

I regeringsförklaringen 2014 offentliggjordes att barnkonventionen ska bli svensk lag. I år nämns inte barnkonventionen alls. Sveriges två miljoner barn fick inte heller något löfte om att statsminister Löfven kommer att prioritera eller ta särskild hänsyn till barns rättigheter. Det är en politisk prioritering i skarp kontrast till 2014.

För att Sverige ska kunna garantera varje barn dess mänskliga rättigheter måste barnrätten vara en politisk prioritet. Två veckor efter att Löfven presenterade sina nya ministrar, meddelades att jämställdhetsministern Åsa Lindhagen även får ansvar för barnrättsfrågorna. Lindhagen är kunnig inom barnrätt men hon blir inte barnminister. Dessutom har hon, utöver jämställdhetsfrågor, redan ansvar för två andra stora samhällsutmaningar som diskriminering samt Sveriges växande segregation. Risken är överhängande att barnrättsfrågorna faller ned på dagordningen.

Den 1 januari 2020 blir barnkonventionen äntligen svensk lag. Det är därför ännu mer anmärkningsvärt att barnrätten inte lyfts högre på den politiska agendan. Det här borde vara ett år då regeringen satsar på barns rättigheter. Under föregående mandatperiod hade Sverige både en barnminister och en regering som lovade att stärka alla barns rättigheter genom att göra barnkonventionen till lag. Ett löfte Löfven höll. Men den nya lagen innebär inte att alla barn automatiskt får det bättre. Tvärtom, det är nu det riktigt hårda arbetet börjar med att rusta Sverige för barnkonventionens fulla genomslag. När Sverige som ett av de första länderna i världen förband sig att leva upp till barnkonventionen blev regeringen ytterst ansvarig för alla barns rätt.

Och det behövs. Barn är den enda grupp medborgare utan rösträtt. De kan inte välja eller avsätta politiker som inte representerar deras intressen. Därför behövs en barnminister, en minister med tydligt ansvar för barns rättigheter som kan ansvara för helhetsperspektivet och som har ett tydligt samordningsansvar. En minister som sätter barnets bästa först och som garanterar dem det inflytande i politiska beslut som de har rätt till.

Sverige står inför en rad utmaningar när det gäller att garantera varje barn en trygg och rättssäker barndom. Den psykiska ohälsan är fortsatt hög och drabbar barn allt lägre ner i åldrarna. Stöd kring psykisk ohälsa är numera det vanligaste samtalet när barn söker stöd hos Bris.

För de barn som har flytt till Sverige för att söka skydd finns omfattande brister i asylprocessen gällande barnets rätt att komma till tals och att barnets särskilda asylskäl ska beaktas. Åldersbedömningarna har fått svidande kritik från olika håll, nu senast från Statens medicinsk-etiska råd som föreslår att regeringen tillsätter en oberoende granskning. 

Det är positivt att den nytillsatta regeringen ger fler grupper av barn rätt till återförening med sina familjer men den tillfälliga utlänningslagen har fortsatt stora utmaningar vad gäller barnrätt. Alla barn har rätt till ett hem och en skälig levnadsstandard i form av ett tryggt boende. Enligt Socialstyrelsens uppskattning från förra året, lever åtminstone 15 000 barn i Sverige i hemlöshet. Det är många individer och livsöden. Samtidigt kan Sverige som ett av världens rikaste länder, inte hävda att det är en omöjlig siffra att reducera till noll.

Sverige behöver en aktiv barnrättspolitik och en tydlig vision för hur barnkonventionen ska bli verklighet i praktiken. Ett samhälle som lever upp till barnkonventionen är ett hållbart och rättssäkert samhälle. Sverige har en lång väg kvar innan varje barns lika värde erkänns. Vi uppmanar därför den nya regeringen att inte tappa fokus på barnets rättigheter.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.