Debatt
Amineh Kakabaveh
6 september 2019 kl 18:25

Vänsterpartiet har förlorat sin heder med Kakabaveh

Vänsterpartiet borde hitta på lite mera trovärdiga anklagelser mot Amineh Kakabaveh, och inte ta oss medborgare för dumskallar, skriver Maria Rashidi som är besviken på V:s hantering av konflikten.

Det här är en opinionstext

Vänsterpartiet har sedan länge suttit fast i kulturrelativismens träsk trots partiledarens tjugo år senkomna erkännande om att partiet inte har varit "tillräckligt" aktivt i hedersfrågan.

Det är svårt att förstå. Om det finns ett parti som borde kritisera när kultur och religion används för att förtrycka kvinnor och barn så är det just ett vänsterparti. Liksom Marx gjorde det.

Men idag gäller att krama kulturer och religioner under mångkulturalismens heliga flagga, även när det resulterar i enklaver för könssegregationskulturer. Vi som flydde för livet från könsapartheidsdiktaturer tvingas konstatera att samma ideologier som i våra hemländer hotade och fängslade oss och avrättade våra systrar och bröder har fått etablera sig också här i Sverige. Allt detta med hjälp av statsbidrag bland annat från ”världens första feministiska regering”.

Det är många som är besvikna på denna kulturrelativistiska teater. Ett exempel: om svenska kyrkan imorgon skulle förbjuda kvinnor att bli präster eller började predika oskuldsetik för flickor – då skulle nog Vänsterpartiet vara redo för revolution. Men när våra ”mångkulturella” kyrkor och moskéer förbjuder det andra könet (och homosexuella) att ta del av den religiösa makten då möts detta med respekt för ”olikheter” eller med tystnad och statsbidrag.

I Vänsterpartiets riksdagsgrupp fanns en person som outtröttligt varnade för hederskulturers och kulturrelativismens utbredning.

Amineh Kakabaveh motionerade för åtgärder, utan stöd från partiledningen trots att vissa av dessa åtgärder finns med i partiprogrammet (exempelvis avskaffandet av religiösa friskolor).

Amineh Kakabaveh förde förortsfeministernas talan i riksdagen som representant för det ”feministiska” Vänsterpartiet. Men det detta ”feministiska” parti har nu uteslutit sin egen förortsfeminist. I stället för att känna stolthet över henne för att hon vågade utmana religiöst och kulturellt rotat förtryck mot barn och kvinnor.

Amineh Kakabaveh vågade säga högt vad alla demokrater borde säga högt. Nämligen, att vi måste sluta mata organisationer och samfund med skattepengar om de öppet diskriminerar flickor. Exempel på sådan diskriminering kan vara att de sanktionerar oskuldsetiken och låser in små flickor i slöjans könsapartheid.

Hade Kakabaveh sagt detta i sitt hemland (Iran) hade hon fängslats eller avrättas. Här i Sverige blev hon bara utmålad som ”islamofob” – vilket även drabbar andra som kritiserar religiöst förtryck. Islam och muslimer beskrivs ofta som en utsatt minoritet. Men betänk att vi lever i en värld där det finns 1,6 miljarder muslimer och över femtio länder med muslimsk majoritet. Betänk att troende muslimer som författarna Mona Eltahawy, Irshad Manji och imamen Seyran Ates – vilka skriver böcker om islams behov av ”en sexuell revolution” – också blir kallade för islamofober och tvingas leva med livvakter? Hur kommer det sig?

Måste man älska slöja och könsapartheid för att inte kallas för islamofob? (Märkligt nog blir man inte kallad ”katolikofob” när man kritiserar katolska kyrkan för sin homofoba inställning).

Så vad har hänt med Amineh? Jo, en av anklagelsepunkterna är att hon har spridit en rasistisk video på nätet men, sällan följs kritiken av tillägget att hon inom blott några minuter tog bort videon när hon insåg det pinsamma misstaget – och bad om ursäkt för det, otaliga gånger!

Partisekreteraren Aron Etzler säger att i hedersvåldsfrågor finns det inga meningsskiljaktigheter mellan partiet och Amineh. Inte? Han glömmeratt berätta att Amineh driver krav på förändringar, som till exempel slöjförbud på barn i skolor som V-ledningen är antingen tyst om eller motarbetar. Precis som Liberala ungdomsförbundet, som i sällskap med ”världens första feministiska regering” inte ens vill "utreda" frågan.

Partisekreterare Etzler säger även att Amineh har spridit falska uppgifter om V. Han ”glömmer” dock att berätta vad är det för falska uppgifter hon ska ha spridit.

Men, att V sviker förorternas flickor och kvinnor är ingen "falsk uppgift". Det är en verklighet. Och det är politikernas ansvar, inte hårfrisörernas.

Vänsterpartiet borde hitta på lite mera trovärdiga anklagelser mot Amineh och inte ta oss medborgare för dumskallar. Min fråga är: Är Vänsterpartiet ett demokratiskt parti? Kommer partikongressen kräva svar på hur V-ledningen har hanterat Amineh Kakabaveh eller kommer de blunda för skandalen och fortsätta att svika de tusentals svenska ungdomar som upplever förtryck i namn av kultur och religion?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.