Valhemligheten Hela debatten

Valsystemet har stora brister i tillgängligheten

På grund av det svenska valsystemets utformning kan personer med funktionsnedsättning sällan rösta på egen hand. Med ett bra digitalt valsystem skulle både självständigheten och inkluderingen öka. Samtidigt skulle vi få en betydligt större möjlighet att hemlighålla våra egna val.

Valhemlighet har vi inte mycket av i Sverige, vilket påpekas då och då. Jag skulle vilja hävda att det svenska valsystemet har ett större problem med valhemligheten än debattörerna i Dagens Samhälle hittills uppmärksammat. Det handlar om personer med funktionsnedsättning, som på grund av valsystemets utformning väldigt sällan ens kan rösta på egen hand.

Sverige har ratificerat FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning. En viktig del av konventionen handlar om att delta i samhället på lika villkor, och den demokratiska rätten att rösta är självklart en stor del av detta. 

Ändå har vi valår efter valår ett mycket stort antal vallokaler som där personer med rörelsenedsättning inte kan komma in, trots att vi sedan många år har en plan- och bygglagstiftning för att säkerställa att allmänna lokaler är tillgängliga för alla. 

Vi har pappers-valsedlar som personer med läs- och skrivsvårigheter inte kan hantera, trots att det finns utmärkta digitala hjälpmedel för att få text uppläst och förklarad. Vi har personval som synskadade inte kan genomföra utan att be om hjälp, trots att det finns alla tekniska möjligheter för blinda och gravt synskadade att få text förstorad, omvandlad till tal eller punkskrift. 

Listan kan göras mycket längre. Man räknar med att ca 1,3 miljoner människor i Sverige har någon form av funktionsnedsättning, så det är ingen liten grupp vi talar om här.

Med ett bra digitalt valsystem skulle de flesta av dessa problem kunna elimineras, med allt vad det innebär av ökad självständighet och inkludering. Samtidigt skulle vi kunna få en betydligt större möjlighet att hemlighålla våra egna val. 

I Estland, som brukar sägas leda utvecklingen vad gäller e-val, har säkerhetsproblemen varit i fokus. I Norge, som provat e-val i mindre skala på flera nivåer, har det inte gått att nå politisk enighet om e-val trots att försöken varit framgångsrika; mer en tredjedel av de som fick chansen utnyttjade möjligheten att e-rösta och nio av tio var positiva. I Sverige utreddes frågan så sent som 2013 och då föreslogs det att försök med e-val skulle göras i utvalda kommuner i valet 2018. Men ändå händer ingenting.

IT-system är inte perfekta och det finns naturligtvis frågetecken som måste redas ut. Men det system vi har i dag fungerar inte speciellt bra heller, så det borde åtminstone gå att få igång en diskussion om förändring?

Utan att på något sätt utge mig för att begripa säkerhetsproblematiken i detalj inbillar jag mig att riskerna med e-val borde gå att komma runt. Om vi kan sköta våra bankärenden, deklarera och beställa medicin på nätet borde vi väl kunna rösta via webben också? Eller åtminstone digitalt i speciella lokaler. Fördelarna för personer med funktionsnedsättning skulle vara enorma. Det argumentet borde få väga minst lika tungt i debatten.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.