Valfriheten har kommit till skolan för att stanna

Skolkommissionen har regeringens uppdrag att komma med förslag som kan vända den alarmerande resultatutvecklingen i svenska skolor. När den nu presterat sina första förslag finns det anledning att komma med lovord.

Man vågar tala öppet om att det finns kommunala skolor som inte klarar sin uppgift, man lyfter fram rektorernas roll, man betonar vikten av förbättrad studiero och man trycker mycket på betydelsen av stöd till och kompetensutveckling av nya lärare. 

Det är också positivt att kommissionen inte fastnat i huvudmannaskapsfrågan utan fokuserat på hur vi tillsammans kan vända resultatutvecklingen och lyfta den svenska skolan. Det är inte resurserna och inte heller friskolorna som är svensk skolas stora problem. Som kommissionen är inne på, ligger det snarare i styrningen av och ledarskapet i den kommunala skolan.

Kommissionen konstaterar helt korrekt att skolvalet är populärt och bör utvecklas, inte avvecklas. Alla elever ska ha goda chanser att förverkliga sin potential och hitta en skola som passar dem. 

Med aktivt skolval kommer förutsättningarna bli bättre för elever till mindre studievana föräldrar. Där det obligatoriska eller aktiva skolvalet finns kan vi se att skolor får elevgrupper som är mer blandade vad gäller socioekonomisk bakgrund. En sådan ordning ställer också stora krav på skolor att tydligt informera om det som är specifikt för just den och vad man når för resultat. Det är välkommet!

Sverige står just nu inför en stor utmaning med de många nyanlända unga som ska in i skolan. Många av dem finns i bostadsområden som präglas av utanförskap. Aktivt skolval är inte minst viktigt som verktyg för att öka möjligheterna för dessa elever. Att kunna välja skola är viktigt för alla men är särskilt avgörande för dem som bor i områden där resultaten i skolorna är låga.

Aktivt skolval finns redan i några kommuner i Stockholmsområdet. Både Nacka och Botkyrka, med olika politisk färg, kan vittna om hur införandet framförallt gör skillnad i så kallade miljonprogramområden.

Skolkommissionen tar upp den akuta frågan om att gällande reglerna för köer till skolor kan försvåra mottagandet av flyktingbarn. Friskolorna hjälper gärna till i det läge som uppstod genom den extremt höga invandringen i höstas. Men det förutsätter att skolorna ges rätt att ibland släppa nytillkommande flyktingbarn förbi kön. En sådan regeländring har utlovats, men ännu inte kommit. Med tanke på att familjerna måste få besked om var barnen ska gå i skolan när höstterminen startar, börjar det bli väldigt bråttom. Jag hoppas att kommissionens påpekande sätter ytterligare press på regeringen att komma till skott i denna egentligen lilla men viktiga fråga.

Till sist. Friskole-Sverige uppskattar naturligtvis kommissionens enhälliga fastslående av att valfriheten och friskolorna har kommit till det svenska skolsystemet för att stanna. Friskolornas är viktiga för mångfald och kvalitetsutveckling. Vi hoppas att orden i betänkandet är början till en dialog och ett samarbete.

Friskolorna kan definitivt bidra i den nationella samling för den svenska skolan som kommissionen efterlyser, och är redo att anta utmaningarna. Men också friskolorna är beroende av en bra nationell skolpolitik, till exempel för att säkra lärarförsörjningen. Och i utformningen av en sådan finns mycket inspiration att hämta i Skolkommissionens första betänkande.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.