Debatt
Vinster i välfärden
7 april 2016 kl 11:30

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Valfrihet inte synonymt med privat vård

Det är inte första gången som företrädare för privat vård kapar konceptet valfrihet. Men valfrihet och privatisering är inte likalydande. Marknaden har inget att göra i vården.

Det här är en opinionstext

REPLIK Läkarförbundets ordförande Heidi Stensmyren och Johan Fredriksson, VD på Praktikertjänst efterlyser fler alternativ i vården. Så långt är vi överens.

Problemet är att företrädare för privat vård vägrar använda ord som alternativ eller valfrihet utan att, i nästa andetag, också använda just ordet privat. Där håller vi inte med er. Valfrihet är inte synonymt med vård i privat drift.

Vårdvalen och privatiseringarna har präglat primärvården i Stockholms läns landsting sedan 2008. Men har valfriheten verkligen ökat? Har läkarkontinuiteten, det vill säga i vilken grad patienten får träffa samma läkare vid olika besök, verkligen blivit bättre?

Vänsterpartiet har under åren undersökt hur det står till med den fasta läkarkontakten i Stockholm. Vi har också tittat på antalet hyrläkare. De svar vi fått från hälso- och sjukvårdsförvaltningen är att många husläkarmottagningar i SLL länge tvingats använda sig av hyrläkare, till den grad att kontinuiteten påverkades.

Bland dessa mottagningar drivs flera privat, vilket inte är så märkligt i ett landsting där 65 procent av alla vårdcentraler är privata. Mer intressant är att dessa vårdcentraler nästan uteslutande ligger i områden med höga ohälsotal. De hade problem med personalrekrytering innan vårdvalet, och de har fortfarande problem. Dessa mottagningar hjälptes föga av vårdvalet, eller av att bli privatiserade.

Nej, andra åtgärder hade krävts. Privatiseringar innebär varken valfrihet eller lösningen på problem med rekrytering och läkarfasthet. Det påstått positiva effekterna av privatisering har, inte för första gången, kraftigt överdrivits.

De negativa effekterna som kan komma av att släppa in marknaden där den inte har att göra, däremot, är odiskutabla. När en privat vårdgivare inte får ekonomin att gå ihop, inte gör vinst eller på annat vis misslyckas med sitt uppdrag, vad händer då? Jo, man lägger ner. Marknaden, som den naturkraft den är, drar sig tillbaka och lämnar ödeläggelsen åt det offentliga att städa upp.

Ett exempel på detta är Lina Hages barnavårdscentral i Södertälje, en privat inrättning som abrupt stängdes tidigare i år. Det andra exemplet är kanske det tydligaste: Praktikertjänstägda BB Sophia, som till följd av ekonomiska bekymmer lägger ner i maj. Stockholms förlossningsvård försätts i totalt kaos. Vad händer med kontinuiteten och valfriheten då? 

Risken för ett haveri av BB Sophia-mått finns helt enkelt bara om marknaden släpps in. Därför känns det lite märkligt att det är just Praktikertjänst som undertecknar artikeln.

Den turbulens som uppstod, både vid BB Sophias öppnande och vid dess pannkaksliknande nedgång, har naturligtvis inte varit gratis. Hela affären har varit dyr för skattebetalarna och det offentliga. Det får en ju att undra hur Praktikertjänst egentligen ser på kontinuitet och långsiktig planering av vård. Efter alla sorgliga turer kring BB Sophia, borde man verkligen ha så hög svansföring vad gäller privata alternativ?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 7 april 2016 kl 11:30
Uppdaterad: 5 september 2016 kl 10:46

Skribenter

Håkan Jörnehed
landstingsråd (V), Stockholms Läns landsting
Pia Ortiz Venegas
landstingsledamot (V) med ansvar primärvård, Stockholms läns landsting