”Välfärden behöver inte mer krav och kontroll”

REPLIK Svenskt Näringsliv presenterar genom Anders Morin den 16/11 i Dagens Samhälle sin syn på hur kvaliteten i välfärden kan stärkas. Man vill ha tydliga kvalitetskrav i stället för ”vinststopp” enligt Reepalus förslag. Morins förslag kan sammanfattas som mer krav och kontroll.

Mer krav och ökad kontroll skapar mer av den detaljstyrning som personalen i välfärden i dag lider under. Och det är en utopi att tro att det i avtal om upphandling kan tas hänsyn till alla tänkbara krav, framförallt ”mjuka” krav. Det man kan göra är att formulera ett antal ”hårda” krav som också är enkla att följa upp; bemanning, utbildning, anställningsform, kollektivavtal, driftform, med mera. Vad gäller sådana krav är för övrigt den offentligt drivna verksamheten bättre än den vinstdrivna.

Förslagen om ökad kontroll för att stärka kvaliteten är betecknande för hur Svenskt Näringsliv tänker; vinstdriften – som är det centrala för ett aktiebolag – kan endast hållas i schack med kontroll. Tron på tilliten och professionens egen drivkraft att utveckla kvaliteten lyser med sin frånvaro. Ett annat sätt tänka kring kvalitet visas i en artikel i SvD den 2/2-17 av Svenska Läkaresällskapet. Man vill ersätta ”dagens externa kvalitetsgranskning – som stjäl resurser och sällan resulterar i verklig förbättring – med ett system för kvalitetsutveckling genom professionell granskning”. Där enheter ”kan jämföra sina resultat för att lära av de bästa och stödja de sämsta”.

Man vill också ha ett system med ”klinisk revision, där professionella grupper granskar verksamheter... för att stimulera utveckling och kvalitetsförbättringar”. Utgångspunkten är en gemensam vilja till och en samverkan för att utveckla kvaliteten. Ett synsätt som är svårt att förena med konkurrens och vinstdrift.

Kvalitet kan inte endast diskuteras på enhetsnivå. Den måste framförallt diskuteras på systemnivå. Vad har det pågående systemskiftet inom välfärden med ökad kommersialisering i form av vinstdrift och New Public Management inneburit för kvaliteten? Några exempel:

• Vinstdrivna skolor väljer självklart de mest lönsamma eleverna, de självgående som behöver ett minimum av lärarstöd. Hur bidrar detta till kvaliteten en jämlik skola?
• Hur blir det med vårdkvaliteten för den äldre i glesbygd när den privata vårdcentralen av lönsamhetsskäl och med den fria etableringsrätten väljer att inte etablera sig där? Och landstinget inte har råd att förlägga en vårdcentral dit då de först måste betala för den privata vårdcentralen som valt att placera sig i tätort.
• Motsvarande gäller för den fria etableringsrätten inom den specialiserade sjukvården. I Stockholm finns mer än 30 sådana vårdval i dag. Hur kan sådana kliniker bidra till kunskapsutveckling och forskning och medverka i utbildning? De dränerar också sjukhusen på kompetens och miljöer för sådan verksamhet.
• Med fri etablering av vårdcentraler, rehabkliniker, hemtjänstföretag utan områdesansvar blir samverkan och kontinuitet inom äldreomsorgen allt svårare att uppnå och kvaliteten främst för de mest sjuka äldre sjunker.
• Upphandling med krav och kontroll skapar stora transaktionskostnader till men för kvaliteten.
• Härtill ska läggas att vinster för ut skattemedel ur välfärdssystemen.

Slutsatsen är att kvaliteten i hela välfärdssystemet blir lidande som en följd av dess marknadisering. Mer av kontroll leder fel. I stället för konkurrens och vinstdrift krävs ett system baserat på tillit och samverkan.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.