Folkbildningen ska bygga ett register över människor med funktionsnedsättningar. Detta sker utifrån otydliga argument om “bättre statistik” till priset av en massiv integritetskränkning. Att detta sker i en bransch som ska präglas av demokratiska värden är inget annat än en skam.
Enligt dataskyddslagen är det förbjudet att registrera känsliga personuppgifter om det inte finns ett samhällsintresse i att göra det. Skolverket har länge arbetat för att registrera funktionshinder i grundskolan, och nu har folkhögskolorna plötsligt lyfts in i deras arbete.
Men folkhögskolor är väsensskilt från grundskolan och måste utredas på sina egna premisser. I grundskolan får varje elev en skolpeng som påverkas av eventuella funktionsnedsättningar. Folkbildningen har ingen individuell skolpeng, utan får bidrag utifrån förstärkta lärarinsatser som gagnar alla deltagare. Därför är det oviktigt vem som har vilka funktionsnedsättningar, och därför finns det inget samhällsintresse i att samla in uppgifterna.
Ändå valde organisationer som Folkbildningsrådet och Rörelsefolkhögskolornas Intresseorganisation att ställa sig bakom förslaget. Vi som medlemsorganisationer hölls utanför processen helt och hållet, vilket är en skandal. Vi vill inte tvingas bidra till att samhället börjar registrera människor i civilsamhället.
Folkbildningen är nämligen inte en del av det offentliga. Vi består främst av ideella föreningar och är därför en del av civilsamhället. Våra deltagare kommer till oss frivilligt, och många har haft svårigheter i det offentliga systemets undervisning och vård. Staten har lika lite rätt att registrera oss som de har att registrera människor i bokcirklar och kvinnojourer. Kanske finns det någon som ser ett samhällsintresse i att registrera vilken kvinna som har misshandlats på vilket sätt, men vi tycker bara att det är kränkande, onödigt och farligt.
SCB och Folkbildningsrådet agerar nu snabbt för att folkhögskolorna ska hinna fylla i deras enkäter innan förändringen träder i kraft. Vi ifrågasätter hur man kan genomföra en förändring innan den trätt i kraft och noterar att insamlandet då inkluderar deltagare som eventuellt inte längre går på skolan nästa år. Är det rimligt att göra en sådan retroaktiv insamling?
Vidare så innehåller enkäterna en hel del brister: För det första kommer den att ge subjektiv och inkomplett statistik, eftersom varje deltagare bara kan tillskrivas en funktionsnedsättning. Många deltagare har flera nedsättningar, men då ska vi försöka gissa vilken nedsättning som påverkar lärandet mest. Och det går sällan. För det andra så innehåller enkäten frågor som inte har med hälsotillstånd att göra, som födelseland och “brister i svenska språket”. Det har de inte tillåtelse att göra, eftersom förändringen bara gäller hälsotillstånd.
Sammanfattningsvis så måste detta register beskrivas inte bara som onödigt och rättsmässigt tveksamt, utan som en direkt risk för de som drabbas. Ingen vet hur statens register kommer att användas av framtida regeringar och då måste vi avstå från att skapa fler känsliga register i så stor utsträckning som möjligt.
Därför manar vi till motstånd. Vi utmanar andra folkhögskolor att göra väsen av sig, att ta ett långsiktigt perspektiv, och att stoppa den här utvecklingen tillsammans med oss. Vägra! De har ingen rätt att kräva detta av oss. Folkbildningen är bättre än så, och samhället är bättre än så.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
