Vaga löften om snabbtåg räcker inte

Ett större järnvägsnät med snabba tåg gör det enkelt för människor i befolkningstäta landsdelar att förlytta sig. Med korta restider följer fler resor och större arbetsmarknadsregioner. Men också ökad tillväxt, fler jobb och hundratusen nya bostäder som vi kommuner förklarat oss villiga att medverka till. Nya stambanor är en investering för nya generationer och för att binda samman Sverige.

Ja, argumenten börjar bli välkända vid det här laget. I en tid där bara sex av tio X2000-tåg kommer fram när de ska har det inte heller varit kontroversiellt att säga att nya stambanor är en förutsättning för hela landets fortsatta utveckling och tillväxt. Tvärtom, det var nämligen precis så regeringen Reinfeldt argumenterade för sin vision ”Sverigebygget” inför valet 2014. 

I dag är beskeden från allianshåll annorlunda. I stället för att förverkliga visionen vill man rusta upp det befintliga järnvägsnätet och investera i en förbättrad kollektivtrafik i storstadsregionerna. Att åtgärda befintliga stambanor är i sig nödvändigt och står inte i motsatsförhållande till att bygga nya stambanor. Enbart upprustning av befintliga stambanor ger inte en tillräckligt stor kapacitetshöjning.  

Att tro att vi ska klara framtidens utmaningar genom att bara lappa och laga är oansvarigt. Mer positiva är då tongångarna från regeringen som i sin infrastrukturproposition förklarar sig villig att bygga höghastighetsjärnväg, men etappvis och med oklar tidplan. Det positiva anslaget till trots är ändå beskedet en viss besvikelse.

Att rusta upp stambanorna och/eller bygga ett nytt höghastighetssystem blir dyrt. Trafikverket konstaterar att med höghastighetsjärnväg ökar kapaciteten, restiderna kortas och känsligheten för störningar på järnvägen minskar. Effekterna blir betydligt större med nya höghastighetsbanor än om man skulle välja att bygga ut dagens stambanor.

Höghastighetsbanor ökar också den regionala tillgängligheten och möjliggör nya reserelationer. Det skulle också innebära att plats för gods frigörs på befintligt järnvägsnät. Så skulle staten kunna leva upp till ambitionen att flytta gods från väg till järnväg. Frågan är om vi har råd att säga nej till att investera i framtiden.

Jönköping är en befolkningstät och tillväxtstark region i ständigt behov av kompetent arbetskraft. Med ett nytt järnvägssystem skulle vår arbetsmarknadsregion växa kraftigt. Inom en timmes restid sjudubblas antalet arbetstillfällen, från dagens 126 000 till 819 000 jobb. Det om något är ett bevis på järnvägssystemets enorma potential för näringslivets kompetensförsörjning och för individens möjlighet att välja var man vill bo och arbeta. 

Ostlänken har diskuterats i årtionden och det är bra att spaden sätts i backen 2017. Men regeringens förslag innebär att Linköping i många år framöver blir en ändstation. Det är först genom att låta den inledande byggetappen gå hela vägen till Jönköping som man i större skala binder ihop städer och tillväxtregioner som i dag saknar snabba järnvägsförbindelser. 

Vi förväntar oss att regeringen går från ord till handling genom att peka ut Stockholm-Jönköping som den första etappen av den nya höghastighetsjärnvägen. Det vore en klok investering för framtiden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.