Kommunal ekonomi

Våga ifrågasätta kommunala chefers kompetens

Att höga kostnadsnivåer kan bero på oskicklig kommunal ledning sägs nästan aldrig. Det är som om man allmänt utgick från att alla kommunstyrelseordförande, kommundirektörer eller nämndordförande skulle fullgöra sina uppgifter lika skickligt i landets alla 290 kommuner, skriver kommunrevisorn Per Dahl.

Häromveckan flammade diskussionen om det interkommunala utjämningssystemet upp på nytt. Kommuner med höga kostnader skulle kompenseras på nya bättre vägar. Vinnarkommunerna var förutsägbart nöjda, och företrädare för förlorarkommunerna lika förutsägbart missnöjda. Att Kommunsverige är i sin helhet på väg in i en ekonomisk kris, det är alla eniga om.

Slående i diskussionen är emellertid hur ekonomiska problem regelmässigt förs tillbaka till enbart externa faktorer: åldrande befolkning, utflyttning, låg skattekraft och dålig arbetsmarknad för att ta några exempel. Att höga kostnadsnivåer också kan bero på oskicklig kommunal ledning sägs nästan aldrig.

Begreppen ”bättre” och ”sämre” förekommer ytterst sällan i det öppna meningsutbytet om förtroendevalda, chefer och ledningsgrupper. Det är som om man allmänt utgick från att alla kommunstyrelseordförande, kommundirektörer eller nämndordförande skulle fullgöra sina uppgifter lika skickligt i landets alla 290 kommuner. Och att de lokala partiorganisationerna skulle ha samma förmåga överallt att sålla fram kandidater med kapacitet nog att styra och leda komplex verksamhet.

Det går att invända att sådana tankar inte är tillbörliga i ett folkstyre. I det klassiska Athen, där demokratin föddes, skulle var medborgare med lottens hjälp kunna utses att sköta varje offentligt ämbete. Detta var folkstyrets själva kärna.

Det går också att hänvisa till sociologen Hans L Zetterbergs tankar om olika samhällssfärers skilda normsystem. För forskning är idealet kunskap, för kyrkan helighet, för rättsväsendet rättvisa, för politiken makt och för företagsvärlden vinst. Lika lite som företag ska stäva efter makt bör kyrkan sträva efter vinst eller forskningen efter helighet. Resonemangen har i utspädd form aktualiserats när det gäller företagande, skola och omsorg.

Finns det en normkollision i att tala om ”kompetens” och ”förtroendevalda” och ”ledning”? Jag har ändå sett hur kompetensen som intern faktor haft avgörande betydelse för hur ekonomiproblem löses. I stort, som när en skicklig regiondirektör vände mångmiljonunderskott till balans på några få år, i smått som när en ny enhetschef i äldreomsorgen vänder höga sjuktal, kvalitetsproblem och budgetöverdrag i sina motsatser på tre-fyra månader.

Hur väl fyller förtroendevalda i allmänhet sin roll att inte bara säga ja, utan att prioritera, välja bort, att se till helheten och inte bara till den egna kommunala organisationen? Skillnaderna i förmåga mellan kommunstyrelseordförande varierar lika mycket som mellan regiondirektörer.

En promille av Sveriges företag, 1 116 stycken, har fler än 250 anställda. Dessa 1 116 klassas som storföretag. Misslyckas deras ledningar omfördelas i sista hand deras resurser i nya former genom konkurser. Den kommun som har lägst antal anställda (årsarbetare) är Bjurholm, som har 251. De övriga 289 har fler, upp till Stockholms 39 927.

Den diskussion vi nu har om kommuners ekonomiska problem har underlättat för valda att gripa efter externa orsaker och förklaringar. Tröskeln för att granska den egna rollen och den ledning man tillsatt är hög. I det politiska spelet är det så mycket enklare att hålla sig till reglerna och kritisera motsidan för dess idéer, när det kanske är hela det lokala politiska fältets förmåga att lösa sin uppgift som är den känsliga frågan.

Jag har ingen lösning att komma med, men noterar att en kommuns resurser, till skillnad från ett företags, aldrig kan reorganiseras genom en konkurs. Och att kunskapsklyftan i principal–agent-relationen mellan medborgare och partiväsen ofta är stor.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.