Vinster i välfärden

Vänsterns vinstkritik är resultatlös

Kritiken från Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedts sida mot privata välfärdsföretag och deras vinster kommer trots den utredning som nu pågår inte resultera i några konkreta förändringar. I stället borde vi nu lägga kraften och energin på frågan om hur flyktingar och invandrare ska kunna få jobb här i Sverige.

Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt är en skicklig retoriker. Hans stora paradnummer under den senaste valrörelsen var attacken mot de privata välfärdsbolagen. Huruvida han åstadkommit något konkret inom detta område finns det nu underlag för att bedöma.

Metodiken för honom blev anekdotisk bevisföring. Några få misslyckade exempel från det privata lyftes fram samtidigt som han ignorerade att det fanns minst lika många misslyckanden inom det offentliga.

På DN-Debatt i augusti 2014 beskrev Sjöstedt i en artikel detaljerat åtgärderna som en blivande rödgrön regering skulle vidta. I januari 2017 skulle det vara klart. Låt mig här lyfta fram Jonas Sjöstedts förslag på konkreta lösningar:

  • LOV – lagen om valfrihet inom primärvården skulle avvecklas. Såväl riksdag som regering har avfört detta förslag från dagordningen. 
  • En stopplag för nyetableringar av välfärdsbolag skulle införas 2015. Ingen tar upp denna fråga i dag.
  • Verksamheten skulle drivas i en ny företagsform med särskild vinstbegränsning, så kallade SVB-bolag. Att ersätta 11 000 väl fungerande välfärdsföretag med en ny företagsform som ingen vill ha är i praktiken omöjligt. Vem talar om SVB-bolag i dag?
  • I Almedalen 2014 lanserade Jonas Sjöstedt idén att personalen skulle få äga välfärdsföretagen i stället för de företagare som byggt upp företagen. Detta skulle ske genom att den statliga banken SBAB tillhandahåller en miljard kronor. Är det någon som hör talas om denna miljard från SBAB i dag?
  • I syfte att kunna regera Sverige med stöd av Vänsterpartiet slöt regeringen hösten 2014 en överenskommelse ”Välfärd utan vinstintresse” med Vänsterpartiet. Det byggde på att ett lågt tak infördes för storleken på de vinster som skulle få tas ut från ett företag. Förslaget kan kort sammanfattas med att det är som att försöka samla vatten med en sil. Det fungerar inte i praktiken.

Nu hanteras frågan av en statlig utredning ledd av Ilmar Reepalu. Han skrev häromdagen på DN Debatt att välfärdens legitimitet riskerar att undermineras om stora delar av de offentliga resurserna tas ut ur välfärden.

LÄS MER: Ulla Andersson: Låt välfärden styras av var behoven finns

Denna typ av formuleringar spär bara på den mytbildning som resulterat i att svenska folket tror att vinsterna är cirka 25 procent av intäkterna, när verkligheten visar att de i snitt är knappt 5 procent. Ägarna – som Ilmar Reepalu fokuserar på – får i snitt 2,8 procent i utdelning.

Det är dock rimligt att utgå från att utredningen har sådan analyskapacitet kring hur ekonomin fungerar i privata företag att de efter analys inser att vinstförbud i praktiken inte kommer att fungera. Härtill har de också att värdera EU-rätten med mera och de skydd för ägandet som vi på goda grunder har.

Det avgörande kommer dock att vara att riksdagens majoritet varit tydlig med att de inte vill skadeskjuta en hel näring med det förslag som Välfärd utan vinster hade som huvudnummer. Således kommer också detta förslag att falla.

Resultatet av all denna retorik kan nu summeras. Jonas Sjöstedt kommer i stort sett inte att få gehör för något av betydelse.

Nu är det i stället dags att blicka framåt och lösa angelägna problem. Ett växande problem är att flyktingar har mycket svårt att få jobb i Sverige. Den svenska modellen som den nu ser ut löser inte problemet och behöver kompletteras för flyktingar. 

Vi lever i en tid när Europa åter är på väg tillbaka mot nationalism och egoism. Att då inte kunna integrera flyktingar på arbetsmarknaden förstärker denna mycket negativa trend.

Vi kan leva med att frågan om vinster i välfärden varit en retorisk bubbla driven av Jonas Sjöstedt, eftersom verksamheterna ute på de privata välfärdsföretagen fungerat väl. Vi kan dock inte leva med att frågan om flyktingar och jobb bara blir retorik.

Den väg framåt som regeringen väljer, det vill säga att ägna sin retoriska kraft åt att försvara den svenska modellen utan att ha egna substantiella förslag, ger inte flyktingar tillräckligt med jobb. Detta vet vi redan eftersom vi prövat denna metod i många år och under olika regeringar.

En annan väg framåt är att vi nu får en öppen debatt kring nya lösningar som sedan kan värderas och prövas. Det är framåtriktade debatter vi behöver kring angelägna problem, så vi inte likt debatten om vinster i välfärden bara vandrar in i en återvändsgränd.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.