Ekonomi

Välfärdsföretagade är riskabelt

Under senare tid har riskkapital kritiserats hårt och betraktats som nidbilden av exploaterande kapitalism. I själva verket visar forskningen att riskkapital fyller en central roll för utvecklingen, replikerar Nima Sanandaji.

De tre socialdemokraterna Sven Larsson, Eva Nielsen och Jan-Erik Isaksson skriver i Dagens Samhälle den 16 oktober att en extra bolagsskatt ska införas på företag som är verksamma i välfärdssektorn. Argumentationen är av flera skäl märklig. Till och börja med skriver författarna att de vill införa skatten eftersom välfärden är för attraktiv för riskkapitalister, då välfärdsföretagande skulle drivas med ”riskfria investeringar”. Det finns förstås ingen seriös ekonom som tror att företagande inom välfärden handlar om riskfria investeringar. Det finns överhuvudtaget inga riskfria investeringar i samhällsekonomin. Faktum med att företagande inom välfärden har blivit väldigt riskabelt givet de aggressiva ideologiska krav som framförs på att förbjuda eller starkt begränsa privata aktörer inom sektorn. Dessutom riktas givetvis riskkapital framförallt mot riskabla, inte säkra, investeringar.

Under senare tid har riskkapital kritiserats skarpt i Sverige, och närmats betraktats som nidbilden av exploaterande kapitalism. I själva verket visar forskningen att riskkapital fyller en central roll för utvecklingen. Under senare årtionden har riskkapitalet vuxit fram som en närmast avgörande infrastruktur för modernt entreprenörskap. Riskkapitalister är framförallt duktiga på att investera i branscher som präglas av hög osäkerhet, eller där möjligheterna till innovativa förbättringar är stora, och skapa lyft bland dessa företag.

Inom bioteknik och IT har samarbete med riskkapitalister kommit att bli en viktig förutsättning för framgångsrikt entreprenörskap. En anledning är att riskkapitalister har villigheten att satsa på verksamheter med hög risk men stor uppsida vid framgång. En annan anledning är att riskkapitalisterna bidrar med kunskap och nätverk vid sidan av monetära investeringar.

Det återstår att se huruvida de riskkapitalbolag som investerat i svensk välfärd kommer att kunna skapa ett lyft eller inte. Hursomhelst rör det sig om en affärsmodell som går ut på att höja värdet på de existerande bolagen för att senare kunna sälja dem till ett högre värde. För riskkapitalisterna kan därmed bolagsskatten förväntas vara mindre viktigt jämfört med andra företagare, medan kapitalvinstskatten blir desto viktigare. Detta tycks Larsson med fler inte förstå. Författarna har istället ambitionen att, i ett land där mycket höga skatter på arbete, företagande och investeringar redan skapar omfattande ekonomiska problem, aktivt försämra välfärdsföretagens förutsättningar med extra hög bolagsskatt. En politik baserat på att medvetet försämra näringslivets villkor kommer givetvis inte leda till förbättring, framförallt när resonemangen bygger på att helt missförstå hur företagande och riskkapital fungerar.

Fotnot: Skribenten är bland annat tillsammans med Anders Ydstedt författare till boken Kapitalism utan kapitalister?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.