Ideella sektorn

Välfärden vinner mer på LOV än på samhällsbolag

LOV är ett mycket bättre system än LOU för non profit-organisationer inom välfärden. Stimulanser för sektorn behövs, men samhällsbolag enligt LO:s förslag är fel väg att gå och leder till ett juridiskt moras.

Nyligen presenterade LO:s välfärdspolitiska utredningsgrupp ett åtgärdsprogram för att begränsa vinsterna i välfärden. Som chef för en non profit-organisation inom vård och omsorg, dessutom en diakonal sådan, kan man tänka att utredningen kom som en skänk från ovan. Men förslagen stämmer dåligt överens med den verklighet vi som non profit-utförare upplever i dag.

Bräcke Diakoni, med rötter i Göteborg, har under några år medvetet vuxit och har i dag fyrdubbelt större verksamhet än för 10 år sedan. Inte för att vi måste eller för att börsintroduceras eller säljas vidare – utan för att vi vill och för att det stämmer med vårt uppdrag som stiftelse. Det är mot den bakgrunden intressant att jämföra LO:s förslag med några av våra egna erfarenheter.

Utanför Stockholmsområdet är Lagen om valfrihetssystem inom vård och omsorg (LOV) en ytterst begränsad företeelse. För landstingen är lagen i realiteten tvingande vad gäller vårdcentraler; ett antal kommuner har infört systemet inom hemtjänst för äldre - men därutöver är LOV sällsynt och tyvärr oprövad i många tänkbara sammanhang. Ändå säger sig LO vilja avskaffa LOV redan nu, men argumenten är svåra att följa.

Jag menar att LOV som grundprincip är ett mycket bättre system än Lagen om offentlig upphandling (LOU) för non profit-organisationer. Det öppnar för ett strikt och tydligt godkännande av potentiella utförare. Det är lättare för samhället att ha en tydlig och krävande process kring ackrediteringen, än att bygga in mängder av ofta svårkontrollerade ”skall-krav” i samband med LOU-upphandlingar. Det är också betydligt enklare att ha ett LOV-knutet regelverk som går att utveckla över avtalstiden – i ett dynamiskt samspel mellan uppdragsgivare och utförare – än att konstruera kvalitetskriterier i LOU-upphandlingar. Dessa präglas tyvärr ofta mer av viljan att undvika överklaganden än faktisk kvalitet för medborgaren och samhället. I kombination med en tillsynsmyndighet som jobbar lika mot offentliga och enskilda utförare och med tydliga sanktioner till sitt förfogande, är det en bra grund för systematisk kvalitetsutveckling.

Jag tror att kvalitetsaspekterna över tid gagnar non profit-sektorn. En annan viktig dimension är ekonomiskt rättvisa villkor. En skattebaserad finansiering av LOV-tjänster som opartiskt räknar med alla kostnader likställer förutsättningarna för att göra ett bra jobb. Det är också så att tydliga och förutsägbara spelregler gynnar beslutsfattandet och nyföretagandet i ofta lite försiktigare non profit-organisationer. Mer LOV vore bra för vår sektor – och en landsomfattande reform inom särskilt boende för äldre vore ett lämpligt nästa steg.

På 1990-talet hjälpte införandet av pappamånaden till att sälja in föräldraledighet hos tveksamma fäder och konservativa arbetsgivare. Jag tror att non profit-sektorn i Sverige också är betjänt av en ”pappamånad” – men lösningen heter inte samhällsbolag. Det kan tyckas vara ett sympatiskt begrepp, men leder rakt ner i det juridiska moras som redan plågar LOU-upphandlingarna.

I stället för en ny bolagsform behöver non profit-organisationerna hjälp med utvecklingsmedel, finansiering och förutsägbara spelregler. Den tillhörande vinstdebatten tar vi gärna. Den verkar nu handla om 3, 4 eller kanske 5 procent lönsamhet är rimligt i ett välfärdsföretag. Ingen uppmärksammar de 30, 40 eller 50 procent som faktiskt skiljer mellan olika kommuner i resurser för äldreboenden i Sverige. För de gamla och deras anhöriga betyder det oerhört mycket mer.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.