Polisen

Vad händer när outbildade får polisiära befogenheter?

Att låta ordningsvakter ersätta poliser är i många fall direkt olämpligt, och kan dessutom vara lagstridigt. De mest vidlyftiga förslagen bör därför avslås, samtidig som lagen om ordningsvakter ses över.

Allt fler ordningsvakter sätts in på allmän plats av svenska kommuner. Bland de senaste utspelen märks den borgerliga oppositionen i Malmö, som går till val på att 100 ordningsvakter ska patrullera staden, och den styrande rödgröna majoriteten i Stockholm som vill satsa 25 miljoner kronor på ”mobila team” av ordningsvakter som flexibelt ska sättas in där behov uppstår – till exempel vid oroliga situationer som komplement till polisen så att den kan lämna brottsplatser tidigare.

Det handlar om avancerade och riskfyllda polisiära arbetsuppgifter. Även ordningsvakterna som skulle patrullera Malmö skulle få en komplicerad arbetsmiljö. Frågan är om förslagen ens är genomförbara inom lagens ramar. Arbetsytorna måste göras till så kallade paragraf 3-områden av Polisen för att ordningsvakter ska vara tillåtna, men för det krävs att det finns ett särskilt behov som ska vara fastslaget genom dokumenterade ordningsstörningar utöver det normala.

Dagens största paragraf 3-områden finns i städer som Uppsala och Landskrona och omfattar omkring en kvadratkilometer. Redan dessa tillstånd är tvivelaktiga eftersom områden måste kunna avgränsas tydligt. Ska större delen av en stad göras till paragraf 3-område finns inte längre någon särskild avgränsning alls.

Att ordningsvakter får sättas in på allmän plats i den stora utsträckning som redan sker är en produkt av praxisglidningar snarare än av lagstiftning.

När Åhléns i Stockholm 1999 ville sätta in ordningsvakter under sin egen baldakin – ett litet och klart avgränsat område – avslogs ansökan med hänvisning till lagen. Men efter en fyra år lång rättsprocess kom kammarrätten fram till att vakter skulle tillåtas där. Domen har sedan legat till grund för att praxis har skenat iväg.

När lagen infördes 1980 var det inte en sekundär polisstyrka man såg framför sig. I förarbetena står att paragraf 3 ska användas restriktivt, men detta har på senare år helt åsidosatts. Allt fler kommuner anlitar nu ordningsvakter i övertygelsen om att samhället görs tryggare. I själva verket är det är ett paradigmskifte i det tysta som saknar motsvarighet i andra länder. Ordningsvaktsinstitutionen är världsunik i hur bevakningspersonal ges polisiära maktmedel.

Ordningsvakter har en utbildning på endast tio dagar. Före utbildningen behöver de inte veta mer än vem som helst om hur människors fri- och rättigheter får inskränkas eller om hur man tillämpar säkra grepp; efter 80 timmar har de laga befogenhet att använda våld och att omhänderta, avlägsna och avvisa personer från platsen de bevakar.

Utbildningen är otillräcklig men systemet fungerar hjälpligt för att ansvarsfulla arbetsgivare låter nyutbildade gå bredvid mer erfarna. Man lär sig på jobbet snarare än på kursen. Seriösa vaktbolag har också haft en ordning där väktare vidareutbildas till ordningsvakter, så att de besitter viss kompetens i förväg.

Dessa oskrivna men nödvändiga regler pressas hårt när många nya ordningsvakter behövs. Arbetsgivare tummar allt oftare på önskemålen om tidigare väktarerfarenhet och nya ordningsvakter kommer oftare att behöva introduceras i yrket av sådana som saknar lång erfarenhet.

Politiker behöver reflektera över vad det innebär för rättsstaten och rättssäkerheten att i stort sett outbildade ges polisiära befogenheter, innan de kommer med sina utspel.

Mot bakgrund av utvecklingen bör Polisen avslå de mest vidlyftiga idéerna och avslagen bör överklagas så att en ny rättslig prövning av den lagliga grunden sker. Parallellt bör lagstiftningen kring ordningsvakter utredas på nytt för att få en parlamentariskt förankrad praxis.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.