Debatt
Akutsjukvård
29 november 2019 kl 10:30

V: Kapitalet i kulisserna när högern svälter ut vården

Irene Svenonius (M) som ansvarar för varslen på Stockholms akutsjukhus borde ha den goda smaken att gå ut bakvägen. När hon och högermajoriteten talar om att ställa om till nära vård handlar det i själva verket om att ställa om till usel vård, skriver Vänsterpartiets riksdagsledamöter för Stockholmsregionen.

Det här är en opinionstext

Uppenbarligen är regionstyrelsens ordförande Irene Svenonius (M) bok ”Jag vill avskaffa mig själv” helt i tiden. Svenonius, som ansvarar för beslutet att varsla 800 personer på Stockholms akutsjukhus, borde ha den goda smaken att gå ut bakvägen. Men tyvärr är det inte detta som Irene Svenonius menar. Hennes tanke är i stället att marknaden ska ta över vården genom exempelvis privata sjukförsäkringar. Hon menar att politiker inte ska lägga sig i hälso- och sjukvården. Besluten ska i stället tas på vårdbolagens och försäkringsbolagens interna slutna möten. Det är kontentan av moderat sjukvårdspolitik. Ansvariga politiker vill inte ta ansvar.

Stockholmsregionens hälso- och sjukvård är i gungning. Enligt Svenonius, som är ledare för högermajoriteten i Stockholmsregionen (M, C, L, KD och MP), arbetar det för många på våra akutsjukhus, vilket är svårt att begripa. I nuläget har vi 600 stängda vårdplatser på grund av personalbrist. Problemet är att vi har för lite personal, inte för mycket.

De senaste 70 åren har antalet invånare i länet ökat med närmare en miljon. Nu är vi 2 344 124. Antalet äldre över 80 år beräknas öka med 60 procent det närmsta decenniet. Uppenbarligen har Svenonius och hennes kollegor i högermajoriteten inte räknat på vad antalet ökande äldre samt en ökande befolkning innebär för sjukvården. Behoven ökar i takt med att antalet äldre och multisjuka ökar.

Den som någon gång varit på akutmottagningen på exempelvis Södersjukhuset (SöS) eller Danderyd har nog svårt att förstå varför personal varslas här. Just akuten på SöS kan ibland liknas vid en krigszon; fyllda bäddar, patienter i korridorerna och personal som går på knäna. Det är mycket svårt att ta in hur Moderaterna tänker sig att de svårt sjuka äldre i stället ska omdirigeras till primärvård eller till närakuter som inte är dimensionerade för att härbärgera så många äldre och multisjuka. Väntetiderna på Stockholms akutmottagningar är redan längst i landet. Nu lär de bli ännu längre.

Högermajoriteten i Region Stockholm har heller inte funderat på den offentliga vårdens stora ansvar som arbetsgivare. Här har styret visat en stor arrogans mot vårdens hjältar som varken fått en bra arbetsmiljö, vettiga scheman eller löner som anses attraktiva. Akutsjukhusen har beläggningsgrader på 100 procent eller mer. Gränsen för patientsäker vård och god arbetsmiljö för personalen anses gå vid en beläggningsgrad på 85 procent. Svenonius och hennes högervänner ökar risken för patientskador när personal sägs upp.

Vi tror alla på nära vård. Men i Stockholmsregionen finns inte de resurser som behövs på vårdcentraler eller i den avancerade sjukvården i hemmet för att klara av detta. Primärvården har inte fått rätt förutsättningar för att kunna ställa om i tid.

När högermajoriteten talar om att ställa om till nära vård handlar det i själva verket om att ställa om till usel vård. Vi tänker på de äldre, de multisjuka, de med psykiska diagnoser och beroendeproblem. Högermajoriteten ger arrogansen ett ansikte. Det bådar för hårda tider för patienter och personal i regionen.

Självklart gör vänstern andra prioriteringar än högermajoriteten både regionalt och i vår budget nationellt. Region Stockholm är en rik region och Sverige är ett rikt land. Högermajoritetens fokus ligger inte på patienter och personal. Det ligger i stället på alla de privata vårdgivare som ständigt prioriteras, medan den offentliga vården svälts ut. Snart kommer högern rusande med nästa genidrag; privata sjukförsäkringar ska rädda vården. Vårdkapitalet står i kulisserna medan den offentligt anställda personalen sliter och patienter far illa.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.