Utsatta grupper får inte offras för politisk mångfald

”Jag kan erkänna att jag hade inte fullt ut förstått hur många kvinnor upplevde att man inte blev respekterade i och med hur Yasri Khan hälsade. Det hade jag inte förstått, nej.” Så sa alltså Gustav Fridolin i P1 Morgon angående hans partikollegas val att inte skaka hand med en kvinnlig reporter. Uttalandet är naturligtvis anmärkningsvärt. Men det belyser något viktigt – en okunskap och naivitet.

Det visar inte minst att Miljöpartiet redan på förhand kände till att Yasri Khan inte skakade hand med kvinnor, men ändå fann det lämpligt att nominera honom till partistyrelsen. Lägg där till att Mehmet Kaplans avgång ska ha genomförts på eget initiativ. Några fördömanden från Miljöpartiet har vi inte hört.

Kvinnors Nätverk är en förening som sedan 1994 arbetar med hedersrelaterat förtryck och våld. Vår värdegrund är de mänskliga rättigheterna och alla människors lika värde är basen i allt vi gör. Både mot myndigheter och mot de unga tjejer och killar vi varje dag jobbar med. 

För oss handlar det inte bara om en handskakning. Beslutet från Yasri Khan bygger på en värdegrund som gör skillnad på män och kvinnor. I ena fallet är det enkelt att skaka hand. I det andra fallet är det intimt, läs: sexualiserat.

Åtskillnaden bygger på regler som utgår från att människor inte är individer utan i första hand representanter av sitt kön. Vardagen, offentligheten och plikterna kretsar då kring detta. Det blir då också viktigt att veta när flickor och pojkar slutar vara barn och blir till kvinnor och män. Allt för att undvika sexualiserade situationer.

Den uteblivna handskakningen är bara ett sätt denna värdegrund yttrar sig på. Värt att poängtera är att detta inte är någon huvudströmning inom islam, och att beteendet inte är allmänt accepterat bland muslimer.

Ingen kan tvinga någon att skaka hand med alla. Men behandlar man människor olika efter vilket kön de har kan det bli svårt att få jobba där man vill. Och man kan inte representera ett demokratiskt och feministiskt parti. Detta borde ha varit självklarheter för Miljöpartiet. Men det har inte varit det.

I förra veckan presenterade man ett öppet brev på sin hemsida där man bland annat förtydligar att partiets representanter ska skaka hand med alla och inte ska figurera ihop med extremister. Det är en reaktion på den senaste veckans kritik, men har inte precis övertygat oss om att partiets fått tillbaka sina demokratiska och feministiska ryggradsreflexer.

Kort sagt: Agerar ni för att det blivit skandal, eller har ni gjort tydligt att ni inte accepterar den kulturrelativistiska tanken? Alla får ha sin tro, men som politiska representanter måste man ha samma värdegrund. Alla människor ska behandlas lika. Utan undantag.

Det handlar dock inte bara om Miljöpartiet. Företrädare för samfund med en förlegad syn på män och kvinnor finns i alla partier. Detta måste alla partiledningar se och förstå. Vi måste nå en mångfald i politiken utan att göra det på utsatta gruppers bekostnad. Säga nej till islamister, men självklart ja till muslimer.

Slutligen märker vi hur Sverigedemokraterna försöker vinna poäng i debatten. SD-företrädarna delar själva upp människor efter etnicitet och nationalitet. Det är precis lika oacceptabelt och helt förkastligt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.