Replik. Sara Johnsdotter professor i medicinsk antropologi vid Malmö Universitet, skriver i Dagens Samhälle under rubriken: ”64 påtvingade gynundersökningar – inga åtal”. I artikeln problematiserar hon kring hur ett antal flickor under årens lopp har undersökts i utredningar gällande misstänkta könsstympningar. Tyvärr ägnas inte en enda mening i texten åt flickor som faktiskt har utsatts för könsstympning och de livslånga konsekvenser detta innebär både fysiskt och psykiskt.
Problemet är att könsstympning förekommer, inte att det utreds för mycket kring misstänkta brott mot barn.
Anmälda misstankar om att barn har utsatts för brott måste alltid utredas. Misstänks kroppsskada, som könsstympning, behöver flickan undersökas som en del av utredningen. Här är lagstiftningen mycket tydlig och det finns inget utrymme för personligt tyckande.
Lagen är också tydlig om att vård- och skolpersonal är skyldiga att orosanmäla, vid misstanke om att ett barn far illa. Vårdnadshavarens medgivande för utredning är sekundär när just vårdnadshavaren är misstänkta för att ha vållat sina barn skada. Med barns rättigheter i centrum borde ingen motsätta sig den ordningen.
Lagen som förbjuder könsstympning är således stark och innefattar såväl flickor som förts utomlands för ingrepp, försök, förberedelse och stämpling samt underlåtelse att rapportera kännedom om könsstympning. Det är därför inte lagstiftningen som brister, utan arbetet för att motverka sedvänjan.
Att det endast finns två fällande domar om utförd könsstympning sedan 1982, vilka i bägge fall rör flickor från Göteborg, säger heller ingenting om hur utbredd problematiken är. Att flickor som könsstympats inte kan, vill eller vågar berätta om övergreppen är inte svårt att förstå. Menar textförfattaren att så få fällande domar, är skäl för att inte alls utreda misstänkta könsstympningar?
Vi vet inte hur många flickor som har utsatts eller hur många som lever i riskzonen för att utsättas, men varje enskilt fall är en utsatt flicka för mycket.
Vi demokrater i Göteborg föreslår därför en kraftig förstärkning av arbetet mot könsstympning så vi verkligen sammanställer och följer upp samtliga barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen. Hit hör även denna svårupptäckta grupp, där könsstympningarna kan utföras under besök i hemländerna.
I Göteborg drivs numera ”Vulvamottagningen” på Angereds närsjukhus, där drabbade flickor och kvinnor erbjuds såväl medicinsk som psykologisk vård och stöd. Mottagningen utgör ett avgörande stöd för de flickor och kvinnor som redan drabbats. Från att mottagningen öppnades under april 2018 till årsskiftet 2019, sökte drygt 80 kvinnor vård på mottagningen. Vårdbehovet för målgruppen får därför anses vara stort och det är av största vikt att specialistvård för utsatta finns att erbjuda.
I det förebyggande arbetet är föreningar som ”Hela blomman” i Angered centrala för att motverka könsstympning. Föreningen med både tjejer och killar – främst med somaliskt ursprung – arbetar för att utbilda, förebygga och förändra kulturella attityder. I det attitydförändrande arbetet är civilsamhället en mycket viktig kraft. Ett arbete som vi i Demokraterna självklart stödjer.
Reella insatser mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket har länge lyst med sin frånvaro i Göteborg såväl som i övriga Sverige. Demokraterna kommer framöver att lägga skarpa förslag för att motverka hedersproblematik i alla dess former. Gällande könsstympning har det inte varit överdrivna insatser som varit problemet, utan frånvaro av konkreta åtgärder. Målet är att inte en enda flicka ska könsstympas. Vi kan aldrig nöja oss med mindre.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
