Arbetslivet kommer att stå inför stora förändringar i framtiden. Frågan många ställer sig är om den mänskliga arbetskraften rentav kommer bli överflödig i ett samhälle där arbetet blir alltmer digitaliserat och baserat på artificiell intelligens och robotar. OECD har beräknat att 66 miljoner jobb kan försvinna till följd av den tekniska utvecklingen. I Sverige beräknas åtta procent av jobben löpa hög risk att automatiseras samtidigt som ytterligare drygt 20 procent av jobben löper hög risk att väsentligt påverkas av automatiseringen.
Lågkvalificerade yrken inom framförallt jordbruk-, bygg-, gruv- och transportsektorn spås drabbas hårdast – men även akademiker får räkna med att behöva ställa om.
Vid sidan av den tekniska utvecklingen står det faktum att människor kommer behöva jobba längre. Pensionsgruppen i riksdagen har kommit överens om att lägsta åldern för uttag av allmän pension höjs succesivt från 61 år till 64 år 2026 och att åldern för att ta ut garantipension höjs från 65 till 66 år 2023 och år 2026 knyts den till den fortsatta medellivslängdsökningen, vilket beräknas innebära en höjning till 67 år.
Sverige behöver stå rustat för att klara den snabba utvecklingen på arbetsmarknaden, där både jobb kommer försvinna och nya jobb uppstå. Samtidigt uppger tre av fyra arbetsgivare i dag brist på arbetskraft. Det här ställer krav på samhället och arbetskraftens förmåga att ställa om, vilket i sin tur kräver att staten tar ett stort ansvar och genomför utbildningssatsningar för att möjliggöra ett livslångt lärande, att fler människor kommer i sysselsättning och ett minskat utanförskap. Det handlar om breda satsningar inom både grund- och gymnasieutbildning och högre utbildning. Vi föreslår att staten:
1. Utökar möjligheterna att få CSN. När människor förväntas jobba längre krävs en dimensionering av CSN-reglerna. Enligt gällande system är endast personer under 57 år berättigade till bidrag och studielån under studietiden. Vi vill se att gränsen höjs till 59 år.
2. Bygger ut studiestartstödet. Arbetslösa som saknar grundskole- och gymnasieutbildning har idag möjlighet att studera med CSN-medel i upp till 50 veckor med en generös bidragsdel. Nu vill politikerna skrota studiestartstödet, men vi ser tvärtom att systemet utvidgas och harmoniseras med förslaget i punkt 1.
3. Förbättrar styrningen av universitet och högskolor. Universitet och högskolor tilldelas i dag sina medel utifrån antalet helårsstudenter och studieprestationer. Vi föreslår, i enlighet med förslaget i den statliga Strututredningen (SOU 2019:6) att anslagstilldelningen hädanefter även består av en fast del för att främja ett ökat utbud av utbildningar, som möter förändrade behov på arbetsmarknaden.
4. Satsar på rekryteringsutbildningar. Arbetsgivares kompetensbehov behöver stå i centrum. Därför behöver Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar i större utsträckning än i dag involvera arbetsgivare. Det här skulle leda till att rätt personer utbildas och att arbetsgivare får den kompetens som efterfrågas.
5. Förbättrar vägledningsinsatser. Inför en gemensam digital plattform för vägledning i enlighet med Arbetsmarknadsutredningens förslag (SOU 201087:82). Vägledningsinsatserna är i dag fragmenterade där flera myndigheter erbjuder egna vägledningsinsatser, vilket skapar otydlighet.
Vi tror att människan fortsättningsvis kommer ha en plats att fylla vid sidan av tekniken, vilket även framhålls i en nyligen publicerad amerikansk rapport. I vilken omfattning yrken försvinner och nya tillkommer är svårt att förutspå men oavsett kommer politiska reformer krävas för att hantera utmaningar som följer av digital utveckling, robotisering och att människor behöver jobba längre.
Det är hög tid att politikerna ser allvaret och för ett aktivt reformarbete för ett mer hållbart arbetsliv.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
