Komvux

Utbildningsplikten för nyanlända är feltänkt

Det är visserligen en klok ambition att höja utbildningsnivån bland de nyanlända. Men att med ekonomiska incitament driva människor in i en utbildningsverksamhet där varken kapaciteten eller kvaliteten kan garanteras är en dålig idé.

Den 1 januari i år sjösatte regeringen en ny reform för att höja utbildningsnivån bland nyanlända – den så kallade utbildningsplikten i etableringsprogrammet. Tanken är att nyanlända som inte bedöms kunna hitta ett jobb under etableringsperioden ska kunna anvisas till studier.

Ambitionen är i grunden klok. Utlandsfödda med kort utbildning hör till en grupp som ofta har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. I Sverige kräver även enkla jobb en viss grundläggande skolgång. Bättre tillgång till vuxenutbildning kan därför korta tiden det krävs för att bli självförsörjande. 

Men i praktiken går det trögt. Ekot rapporterar att prognosen för i år är att 11 500 personer kommer att bedömas omfattas av utbildningsplikten. Av dem väntas 2 500 personer påbörja studier i år – och frågan är om ens detta mål uppnås. Hittills i år är det 90 som har börjat studera. Det är svårt att inte se resultatet som ett fiasko.

En anledning till det stora gapet mellan prognos och verklighet är att det tar tid för kommunerna att exempelvis anställa lärare med rätt kompetens och hitta lokaler. 

Detta borde inte ha kommit som en överraskning för regeringen. För många av de kortutbildade nyanlända är komvux på grundläggande nivå den mest relevanta utbildningen, eftersom det är en utbildning som ger motsvarande grundskolekompetens.

Det är en skolform som ökat kraftigt under de senaste åren – från omkring 33 000 elever år 2006 till 44 000 elever år 2016. Samtidigt har elevgruppen blivit allt mer heterogen och därmed mer krävande. I dag är nitton av tjugo av eleverna på komvux på grundläggande nivå utlandsfödda. Utbildningsnivån varierar stort mellan eleverna och behoven av elevhälsa och andra stödjande funktioner har ökat.

Ändå har skolformen varit lågt prioriterad, på såväl statlig som kommunal nivå. Det fattas lärare som är behöriga att undervisa i svenska som andraspråk, kostnaderna varierar, många elever hoppar av, grupperna är heterogena och undervisningen inte tillräckligt individanpassad. Statistiken är i dag så undermålig att det är svårt att få en klar bild av vilka utbildningar som leder vidare till högre studier eller jobb. Att i ett sådant läge införa en utbildningsplikt, där fokus hamnar på kvantitet istället för kvalitet, är feltänkt.

I rapporten ”Den bortglömda porten till det svenska samhället” presenteras en rad förslag på reformer som Svenskt Näringsliv skulle vilja se inom komvux på grundläggande nivå. Det rör sig exempelvis om mer utförlig statistik och tätare uppföljningar, ökat fokus på svenska språket, ökade individanpassningar och ett större statligt ansvar.

Det är i den änden en utbildningsreform av det här slaget borde starta – med uppföljningar och utvärderingar så att det finns en solid grund av fakta att bygga på, genomtänkta kvalitetsförbättringar och därefter en gradvis utbyggnad, inte snabba löften om utökad kapacitet som inte kan infrias. Att med ekonomiska incitament driva människor in i en verksamhet där varken kapaciteten eller kvaliteten kan garanteras leder knappast till vare sig till utbildning eller jobb.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.