Debatt
Regionalpolitik
30 oktober 2014 kl 08:36

Denna artikel publicerades för 5 år sedan

Utan invandring avfolkas Sverige snabbt

84 av Sveriges 290 kommuner minskade sin befolkning förra året, enligt SCB:s statistik. Om det inte hade varit för invandringen skulle hela 220 av landets 290 kommuner ha haft minskande befolkning, visar våra beräkningar. Diskussionen i Dagens Samhälle om krympande befolkning bör ha med detta perspektiv.

Det här är en opinionstext

REPLIK Kommuner med minskande befolkning kännetecknas av en högre medelålder än riket i snitt, en lägre andel högutbildade och en lägre andel utrikesfödda, en mycket problematisk kombination som riskerar att bli självförstärkande. Som Josefina Syssner och Gissur Erlingsson påpekar i sin debattartikel, Vi måste våga tala om döende kommuner (23/10), så tycks kommuner med minskande befolkningsunderlag – redan nu eller potentiellt – vara ovilliga att diskutera hur ett minskande befolkningsunderlag ska hanteras. 

Vi delar artikelförfattarnas bild att det behövs en realistisk och öppen prognos för hur befolkningen utvecklas i kommunerna. Vi menar därtill att denna ökande öppenhet bör leda till ett mer tolerant och välkomnande samhälle, utifrån att vi ser att stora delar av Sverige – framför allt glesbygdskommuner norr om Dalälven – skulle krympa mycket snabbt utan invandringen. Till exempel skulle Hagfors, Ljusnarsberg och Sorsele ha minskat med runt 5 procent enbart i fjol. Tack vare invandringen dämpas minskningen, och åtskilliga kommuner hade till och med en liten befolkningsökning som vore omöjlig utan invandringen. 

Även med den senaste tidens invandring, ser vi att åtskilliga kommuner har en hög och stigande medelålder. Det innebär att dessa kommuner har – eller snart får – många äldre som behöver service och omsorg, och allt färre yngre som kan ordna detta. Därmed har nytillkomna invandrare en nyckelroll för dessa kommuner, särskilt om man utöver ambitionen att tillhandahålla grundläggande service åt dem som redan bor där också vill utveckla det lokala näringslivet och attrahera andra att flytta till bygden. En förutsättning för detta är också att vi blir bättre på att snabbt få nya svenskar i arbete.

Invandrare spelar redan en stor roll på den svenska arbetsmarknaden. De är överrepresenterade i många grupper som är centrala för välfärden: 17 procent av alla undersköterskor, 29 procent av landstingens lokalvårdare och 31 procent av läkarna och tandläkarna är utrikesfödda. Siffrorna är från 2012, då 15,4 procent av befolkningen totalt sett var utrikesfödd.

Syssnar & Erlingsson lyfter fram att framgångar för ”icke-traditionella partier” lett till att många kommuner saknar handlingskraftigt politiskt ledarskap i en tid då det är särskilt behövligt. Ett relaterat problem är att dessa ”icke-traditionella partier” ofta ifrågasätter just den invandring som den senaste tiden förhindrat att majoriteten av Sveriges kommuner avfolkats.

Med en fortsatt invandring kommer hela Sverige att kunna leva även om 20 år. Det kommer att finnas människor som spelar division 6-fotboll, reser midsommarstången, föder barn och tar hand om varandra – i hela Sverige.

Om fotbollsspelarna, midsommarfirarna, mammorna och omsorgspersonalen pratar två språk i hemmet, lagar annan mat än den vi är vana vid eller firar andra högtidsdagar, så ser vi att det berikar det svenska samhället. När det i diskussionen tvärtom utmålas som ett hot mot Sverige, är det glesbygdskommunernas framtid som står på spel.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.