Debatt
Läkarutbildning
20 september 2016 kl 11:26

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Urholkad AT-tjänst svek mot både patienter och läkare

Handledning betraktas allt mer som en bonus snarare än en grundbult i olegitimerade läkares lärande, visar SYLF:s AT-ranking. Detta trots att Socialstyrelsen ställer krav på handledning, vilken behövs för att göra läkare till självständiga och trygga yrkesutövare.

Det här är en opinionstext

”Min handledare var inte alls intresserad av att träffa mig och verkade mest stressad över tidsbrist”. Det säger en av de 1 366 AT-läkarna som besvarat Sveriges Yngre Läkares Förenings (SYLF) AT-ranking 2016 som fokuserar på handledning och kompetensvärdering. Resultatet är minst sagt oroande, handledning betraktas allt mer som en bonus snarare än en grundbult i olegitimerade läkares lärande.

SYLF vill varna för en negativ utveckling som både utmanar patientsäkerheten och bryter mot Socialstyrelsens föreskrifter.

Det finns tydliga krav ställda på landstingen så att AT-läkare ska få förutsättningar att uppfylla de mål som krävs för legitimation. I föreskriften står det bland annat att handledaren ska vara en specialistkompetent läkare som ”kontinuerligt och i dialogform stödjer och vägleder samt bedömer en medarbetare avseende dennes professionella utveckling”. Men svaren i årets AT-ranking visar en verklighet långt ifrån denna intention.

På medicin-, kirurgi- och allmänmedicinplaceringarna har över 90 procent av AT-läkarna en namngiven handledare. Inom psykiatrin är siffran 70 procent, detta trots att samtliga AT-läkare ska ha en namngiven handledare.

Går vi bortom formalia är siffrorna ännu dystrare, på frågan om AT-läkaren kontinuerligt faktiskt träffat sin handledare uppdagades att knappt hälften av AT-läkarna på medicinplaceringen sällan eller aldrig träffat sin handledare och på kirurgiplaceringen var motsvarande siffra 2 av 3. Inom psykiatrin var siffrorna något bättre men flera AT-läkare rapporterar där att de fått sin handledning i grupp i stället för enskilt. Det framkommer också att läkare som saknar specialistkompetens inte sällan fungerar som handledare, något som direkt strider mot Socialstyrelsen föreskrift.

Att på pappret utse handledare men att sedan missköta och bortprioritera själva handledningen ter sig närmast som ett bedrägeri för att uppnå föreskriftens ord utan att behöva säkra kvaliteten i utbildningstjänsten AT. Det signalerar också brister i huvudmännens förståelse av handledningens roll och kan få stora konsekvenser för både underläkare och patienter.

I klartext betyder detta att många AT-läkare egentligen inte uppnår legitimationskraven då landstingen som inte erbjuder AT med regelbunden personlig handledning med en specialistkompetent läkare bryter mot Socialstyrelsens föreskrift.

Personalbrist och ökade produktionskrav är tydligt en bidragande faktorer till att handledning och utbildning bortprioriteras, men de goda exempel vi ser inom samtliga specialitetsområden visar att det finns potential för en kontinuerlig välfungerande handledning inom hela sjukvården. Inom allmänmedicin där 99 procent av AT-läkarna har en namngiven handledare och hela 94 procent av de svarande har haft handledning en gång i veckan är kvaliteten hög och nöjdheten påtaglig. Så här lät det när en AT-läkare beskrev sin handledning. 

”Min handledare hjälpte mig att våga utvecklas personligt och professionellt och att se mig själv med andra ögon. Mycket viktigt inför framtiden.

Förutom att handledning är ett krav i Socialstyrelsens föreskrift är den avgörande för att öka kvaliteten i AT. Handledning måste prioriteras då den inte bara bidrar till AT-läkarnas utveckling till självständiga trygga yrkesutövare utan också är en grunden för att säkerställa patientsäkerheten i svensk hälso- och sjukvård. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 20 september 2016 kl 11:26
Uppdaterad: 20 september 2016 kl 11:27

Skribenter

Emma Spak
ordförande SYLF
Maria Ehlin Kolk
ledamot SYLF