Patienter

Urholka inte principen att vård ska ges på lika villkor

Regeringen vill i en lagrådsremiss införa lagstadgat ansvar för landstingen att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter som har särskilt behov av individuellt stöd. Förslaget verkar harmlöst, men innebär urholkning av den lagstadgade prioriteringsplattformen och medför ökad detaljstyrning av vården, skriver Svenska Läkaresällskapets Britt Skogseid och Mikael Sandlund.

Sveriges riksdag tog 1997 beslut om de etiska principer som ska vara vägledande för resursfördelning och prioriteringar inom hälso- och sjukvården – att vård ska ges på lika villkor efter behov. Patienter med de största medicinska behoven ska gå före och ålder, livsstil eller ekonomiska och sociala förhållanden ska inte vara grund för sjukvårdens prioriteringar.  

Flertalet patienter med livshotande tillstånd, eller tillstånd som kan ge varaktig funktionsnedsättning är sannolikt äldre än 65 år, eller så gravt funktionsnedsatta att reguljärt förvärvsarbete inte är aktuellt. De skulle därför inte bli aktuella för insats enligt förslaget i lagrådsremissen. Samtidig är detta patientgrupper som ofta är i behov av just omfattande koordineringsinsatser. Förslaget innebär därmed stor risk för diskriminering på grundval av ålder, diagnos och funktionsförmåga.

Regeringen försöker runda dilemmat genom att hävda att koordineringsinsatserna inte är hälso- och sjukvård och att prioriteringsplattformen inte är tillämplig. Detta trots att flera tunga remissinstanser utöver Svenska Läkaresällskapet anser det motsatta – exempelvis Vårdanalys och Västra Götalandsregionen. Även Socialstyrelsen avstår från att backa upp regeringen genom att hävda att bedömningen att insatserna inte är hälso- och sjukvård inte är självklar.  

Koordineringsinsatserna kommer oavsett vilket i praktiken att vägas in i de samlade prioriteringar som sker inom landstingen när resurser ska fördelas. Lagkravet på koordineringsinsatser gör att insatser för andra patientgrupper riskerar att trängas undan när ekonomin blir ansträngd.

Ett lagstadgat ansvar för landstingen att erbjuda koordineringsinsatser till sjukskrivna patienter innebär också detaljstyrning rätt ner på vårdgolvet. Vi har i flera år diskuterat detaljstyrningen inom den offentliga sektorn.

I statliga utredningar och debatt efter debatt har det framhållits att den splittrade detaljstyrningen måste minska. Den mängd styrsignaler, ibland motstridiga, som vården har att hantera både från landsting och stat leder till ineffektivitet och svårigheter att upprätthålla yrkesetiska och legala krav.

Detaljstyrningen riskerar styra bort från medicinska prioriteringar, skapa en administrativ börda som tar tid från patientmötet och försvåra det individuella ansvarstagandet hos vårdprofessionerna. Det är hög tid att våra beslutsfattare visar tillit till vårdens professioner och lever upp till mottot: ”Låt proffsen vara proffs!”.

När det gäller förslaget om koordineringsinsatser till sjukskrivna menar vi att problemet uppstår med obligatoriet. Varför lagstifta? Det framgick under arbetets gång att landstingen utifrån de behov man identifierat redan har infört någon form av koordineringsinsatser, framförallt inom primärvården.

Att genom lagstiftning detaljstyra ett område där det visserligen finns uttalade brister, men där man är långt ifrån att kunna se raka samband mellan insatta resurser och resultat, och att göra det utan djupare analys av hur förslaget förhåller sig till prioriteringsplattformen, vore olyckligt.

Ett erbjudande om koordinatorsinsatser måste utformas så att den stadfästa prioriteringsordningen tillvaratas och att ingen grupp ställs utanför. Värna prioriteringsplattformen!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Debatten på webben – nyheterna i tidningen

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.