Klimat

Urbana normen skapar klimatpolitiska skygglappar

Det som brukar betecknas som “hålor” – det vill säga våra mindre orter – är verkligt klimatsmarta samhällen. Nya gröna stadsdelar i storstäderna verkar däremot inte bidra till att minska utsläppen.

Hälften av jordens befolkning bor på landsbygd, men står bara för 20 procent av den mänskliga klimatpåverkan. I Sverige idag råder också stora obalanser mellan stad och land inom klimatpolitiken. Storstäderna och dess invånare släpper ut mest växthusgaser, enligt den statistik som vi presenterar i Hela Sverige ska levas Balansrapport #2 Hållbarhet i Hela Sverige. Vi har jämfört utsläppen och klimatinvesteringarna i de fyra kommuntyperna storstäder, städer, landsbygder och glesbygder (enligt Jordbruksverkets definition). 

Storstadsbor bor mindre, åker mer kollektivt och kan ta del av en energieffektiv infrastruktur – men släpper ändå ut mest av alla: 8,5 ton produktionsbaserade koldioxidekvivalenter per capita och år. Glesbygdsbor släpper ut näst mest (7,5 ton), därefter kommer landsbygdskommuner (7,2 ton). De mest klimatsmarta är småstadskommunerna med 5,5 ton. 

Vår undersökning visar att det som föraktfullt brukar betecknas som “hålor” – det vill säga våra mindre orter – utgör verkligt klimatsmarta samhällen. Därför skulle man kunna förvänta sig att regeringen skulle göra hållbarhetssatsningar för ökat boende och byggande i den typen av samhällsstrukturer. Men Sveriges regering gör inga särskilda klimatinvesteringar riktade till landsbygd – sådana investeringar kommer istället från EU.

Med tanke på att storstäder släpper ut mest så är det motiverat att staten öronmärker särskilda satsningar för att minska utsläppen där. Cirka tre miljarder kronor har nuvarande regering avsatt för stödet Grön stad, innovationsprogrammet Viable Cities och förbättrad kollektivtrafik och cyklism i städer (stadsmiljöavtalet) för de kommande åren. 

Frågan är om dessa satsningar verkligen går till roten av problemet? Flera forskningsrapporter pekar på att storstädernas utsläpp är nära förknippade med höga inkomster med hög konsumtion som följd. Till exempel tjänar en person i en svensk storstad i snitt 88 929 kronor mer per år än en glesbygdsbo. Lägg därtill att glesbygdsbor betalar högre kommunalskatt. Att investera i nya stadsdelar som ska förverkliga visionen om den hållbara staden kommer troligtvis inte minska Sveriges utsläpp. En granskning av tidningen Byggindustrin visade att inget av de tre miljöprofilområdena i de tre storstäderna – Hammarby sjöstad, Västra hamnen eller Norra Älvstranden – ens förmår att leva upp till energikraven för vanliga hus enligt dagens byggnorm. Den urbana normen tycks skapa klimatpolitiska skygglappar. 

Svensk landsbygd skulle kunna hjälpa städerna att bli mer hållbara. Idag flygs mycket av stadsbornas mat in från utlandet. Och, stadsbor flyger till utlandet för att turista. Samtidigt ökar intresset för lokalproducerad mat och hållbar turism. Om mer av svenskarnas inkomster lades på inhemsk konsumtion så skulle arbetstillfällena på svensk landsbygd öka och Sveriges klimatpåverkan minska. Det finns en ömsesidigt beroende mellan stad och land som är till social och ekologisk nytta. Det är dags att skapa en politik för ett land i balans.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.