Svensk arbetsmarknadspolitik läggs om. En smalare och mer effektiv Arbetsförmedling ska arbeta ännu närmare proffsen – fristående aktörer som under lång tid byggt har upp den kunskap och kompetens som krävs för att arbetssökande ska komma i arbete.
Reformen är helt rätt tänkt. Beprövade och välfungerande arbetssätt, som under ett halvt decennium har byggts upp i arbetsförmedlingstjänsten Stöd och matchning (STOM), ska växlas upp. Det som inte har fungerat ska tas bort. Skarpa kvalitetskrav och en ersättning som delvis baseras på vad aktörerna faktiskt levererar borgar för höga resultat.
Men nu kommer allt större krav på att kommunala bolag ska ta över insatserna för arbetslösa. Arbetsmarknadspolitiken riskerar att utsättas för ett enormt kommunaliseringsexperiment. Erfarenheterna förskräcker. Sedan kommunerna tog över skolan har resultaten sjunkit och likvärdigheten försämrats.
Det finns en omfattande och rättmätig kritik mot den nationella arbetsmarknadspolitiken. Inte minst vi från Almega har lyft potentiella förbättringsområden för att öka effektiviteten och måluppfyllnaden. Exempelvis förmedlas bara en bråkdel av jobben av den statliga myndigheten på området.
Många kommuner har tagit saken i egna händer och byggt upp en egen arbetsmarknadspolitik. Sammantaget uppgår kostnaderna för det kommunala åtagandet på området till över nio miljarder kronor.
Läs också Nyheten
Men forskarna på Institutet för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering (IFAU) konstaterar, i den största kartläggningen någonsin, att det saknas kunskaper om resultaten av den kommunala arbetsmarknadspolitiken. Ingen kan svara på om kommunernas insatser faktiskt leder till att människor får ett arbete. Det är också stora skillnader över landet. Bostadsadressen avgör om en person blir erbjuden hjälp av kommunen.
Även Arbetsmarknadsutredningen slår fast att arbetsmarknadspolitiken inte blir mer effektiv om kommunerna gör jobbet i stället för staten. Tvärtom ökar risken för ekonomisk suboptimering, försämrad samordning och minskad transparens om insatsernas resultat och kostnadseffektivitet.
Läs också Debattartikeln
Allt talar därför för att en nationellt sammanhållen, likvärdig och statligt finansierad arbetsmarknadspolitik är att föredra. Det går verkligen att ifrågasätta det rimliga i att Sveriges 290 kommuner ska uppfinna egna lösningar och regelverk.
En statlig arbetsmarknadspolitik garanterar dessutom en smidigare anpassning till stora konjunktursvängningar. När ekonomin vänder nedåt blir fler arbetslösa och kostnaderna ökar. Med en statlig finansiering riskerar inte detta att dränera skolan och omsorgen på resurser.
Det finns en rädsla för att reformen av Arbetsförmedlingen leder till ”vita fläckar” utan matchnings- och utbildningsleverantörer. Det är en oro som politikerna måste ta på allvar. Men svaret är inte att skapa ett statligt-kommunalt dubbelkommando över insatserna. I stället bör ersättningssystemet anpassas för att det är färre deltagare i glest befolkade områden.
Vårt budskap till Sveriges kommunpolitiker är: våga lita på experterna. Över hela landet står fristående aktörer redo att matcha, utbilda och rusta arbetssökande för de lediga jobben. Tillsammans med regeringen och Arbetsförmedlingen vill de bidra konstruktivt till en reform som leder till egenmakt och arbete.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
