Debatt
HVB
19 november 2015 kl 13:21

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Uppdrag granskning duckar för en komplex verklighet

Uppdrag gransknings reportage om Ersta Flickhem är ett exempel på hur journalister valt att bortse från en komplex verklighet för att kunna berätta en enkel story. Tvärt emot den bild som reportaget försöker utmåla är HVB-hemmet en väl fungerande verksamhet som hjälpt många flickor.

Det här är en opinionstext

En av journalistikens viktigaste uppgifter är att granska makten och maktens människor. I det uppdraget ingår att granska viktiga samhällsinstanser, till exempel skolor, äldreboenden och vårdinstitutioner.

Tyvärr händer det ibland att journalistiken i jakt på en bra story väljer att förenkla och bortse från fakta i så hög grad att slutresultatet inte bara blir fel - utan också kan skada en viktig verksamhet. Det är fallet med Uppdrag gransknings reportage om Ersta Flickhem som sändes onsdagen den 18 november. Det är ett klart exempel på att verkligheten inte är svart eller vit och hur journalister väljer att bortse från komplexiteten för att hämta hem billiga poänger.

Ersta Flickhem är ett HVB-hem (hem för vård eller boende) som tar emot unga flickor i åldrarna 13 till 18 år som har eller misstänks ha blivit sexuellt utnyttjade. Flickorna är ofta svårt traumatiserade och har ofta varit utsatta under en lång period.

Tvärt emot den bild som reportaget försöker utmåla är Ersta Flickhem är en väl fungerande verksamhet som hjälpt många flickor. Reaktionerna på Uppdrag gransknings egen Facebook-sida visar tydligt att den bilden delas av många flickor som bor eller har bott på hemmet. Ersta Flickhem är en verksamhet som vi är stolta över.

Det kan kännas väldigt märkligt att vi som vårdgivare inte har samma befogenheter som en förälder. Varför kan vi inte bestämma att det är ”mobilfritt” vissa tider på dygnet eller varför kan inte vi stänga in flickan på hennes rum om vi ser en risk att hon ska träffa okända män? Den enkla förklaringen är; för att vi arbetar professionellt och följer lagar och regler, och lagen ger inte oss tillåtelser att använda de metoder som Uppdrag gransknings reporter talar om.

Det är klart att vi också skulle önska att flickorna upphör med sitt självskadebeteende samma sekund som de kliver innanför tröskeln. Men så enkel är inte verkligheten. Ibland lyckas vi inte fullt ut med vården, och då skrivs flickan ut för att tas om hand av en vårdgivare med mer resurser och med möjligheter att begränsa flickans rörlighet som vi inte förfogar över.

En helt bärande del i reportaget är att det vid ett fåtal tillfällen hänt att flickor sålt sex flera gånger när de bott på hemmet. Även här väljer reportern att bortse från en komplex verklighet för att kunna berätta en spännande story. 

Om vi upptäcker att en flicka återfallit i sitt skadebeteende så påbörjas en utskrivning i samråd med socialtjänsten. Men det är inte en process som går på en dag eller ens ett par veckor. Det vore ansvarslöst av oss att kasta ut flickan i ovisshet innan en ny vård är säkerställt för henne. Det är något som ibland kan ta månader.

Det som de här unga flickorna varit med om är något ingen ska behöva utsättas för. Vi har startat Flickhemmet för att kunna hjälpa dem, väl medvetna om att det inte är ett enkelt uppdrag. Vi vet att vi kommer att se både stora framsteg men också drabbas av bakslag. 

Vi vill slutligen lyfta fram att när journalister granskar vården hamnar vi som vårdgivare alltid i ett underläge. Medan journalisterna kan få flickornas (och deras vårdnadshavares) tillåtelse att läsa alla journaler, har vi som vårdgivare inte rätt att ta del av samma information. Och även om vi hade ett medgivande skulle vi aldrig kommentera ett enskilt ärende. Med så få boende är det lätt att identifiera flickorna. Att berätta om ett enskilt fall i TV inför hundratusentals tittare skulle innebära ytterligare en kränkning av flickan.

Programmet är tyvärr ett exempel på hur journalister valt att bortse från en komplex verklighet för att kunna berätta en enkel story. Vi hoppas att undermålig journalistik som denna aldrig tillåts hindra att dessa flickor får en vård som vi vet att fungerar väl.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.