Psykiatri

Undermåliga adhd-utredningar hos Bup

Många neuropsykiatriska utredningar utförda av både företag och landsting håller inte måttet. Det är oacceptabelt. En neuropsykiatrisk diagnos får mycket stora konsekvenser för barnet och familjen. Överdiagnostiken kan minskas om vården kvalitetssäkrar utredningarna och om Socialstyrelsen utarbetar bindande riktlinjer. 

Bups största framsteg under 2000-talet är neuropsykiatrin. I dag är den vidlyftiga diagnostiken ett av dess största problem. I Sverige godkändes 1997 medicinering mot adhd. Det inledde en ny era inom barn- och ungdomspsykiatrin.

De neuropsykiatriska diagnoserna, främst adhd och autismtillstånd, medför påtagliga funktionsnedsättningar för barnen. Innan diagnoserna fanns var Bup dåliga på att hjälpa dessa barn och deras familjer. På 70- och 80-talet menade man att barnens problem ofta berodde på dålig uppfostran och till och med kallhamrade mödrar. I dag vet vi bättre, och behandlingen av denna patientgrupp är betydligt mer framgångsrik.

Tyvärr har pendeln nu svängt över åt andra hållet. Medicineringen av adhd har skenat, visar Socialstyrelsens statistik. År 1997 fick enstaka barn medicin, 2007 behandlades 1,3 procent av pojkar i åldern 10 till 17 år med adhd-läkemedel och 2016 hade siffran stigit till 5,5 procent.

Forskningen anger att 5 procent av alla barn har adhd och den beprövade erfarenheten att 60 till 70 procent är betjänta av medicinering. Då borde 3,0 till 3,5 procent av alla pojkar få medicin. Dagens medicinering är för hög.

Alla barn med adhd får alltså inte medicin. Sannolikt är det därför betydligt fler som får en adhd-diagnos än som medicinerar. Vi har troligen en betydande överdiagnostik. Detsamma gäller för autismdiagnosen.

Det finns flera orsaker till överdiagnostiken. Några är bristande pedagogik, att en diagnos underlättar för skolan att få bidrag för en assistent och för föräldrarna att få vårdbidrag från Försäkringskassan. Bups bidrag till överdiagnostiken är grunda eller undermåliga utredningar.

I dag har Bup stor brist på psykologer och psykiatriker. Bara ett enda landsting, Kalmar, klarar av vårdgarantin. För att väntetiden för en utredning ska bli rimlig måste därför nästan alla landsting anlita privata utredningsföretag. Här sker mycket av överdiagnostiken.

Jag anmälde i somras ett sådant företag till Ivo, under ett halvår träffade jag nio patienter som utretts av Utredningskompaniet. Jag anser att fyra av patienterna fick sammanlagt sju felaktiga diagnoser.

Min erfarenhet är att många neuropsykiatriska utredningar, både utförda av företag och landstinget, inte håller måttet. Detta är oacceptabelt. En neuropsykiatrisk diagnos är oftast livslång och får mycket stora konsekvenser för barnet och familjen. Diagnosen fokuserar på att det är fel på barnet. Om problemen i själva verket beror på bristande pedagogik, en stökig klass, en dysfunktionell familj eller annan psykiatrisk problematik hos barnet, så är diagnos och behandling felaktig.

Vården borde minska överdiagnostiken genom att kvalitetssäkra utredningarna. Socialstyrelsen skulle kunna utarbeta bindande riktlinjer. De borde ange att utredningarna måste genomföras av en psykolog som är specialist i neuropsykiatri och en barn- och ungdomspsykiater. En av dessa måste ha en bred barnpsykiatrisk kompetens, förslagsvis erfarenhet av minst tre års kliniskt arbete efter specialistlegitimation.

Riktlinjerna borde också ange vilka utredningsinstrument som ska ingå. Det borde till exempel alltid vara obligatoriskt med ett kognitivt test, bland annat för att inte missa den viktiga diagnosen intellektuell funktionsnedsättning. En utförlig genomgång av tidigare sjukhistoria och symtom ska alltid genomföras med föräldrarna. Information ska inhämtas muntligt även från lärare, om de bara fyllt i skattningsformulär blir inte bedömningen tillräckligt säker. Vid misstanke om adhd måste ett datoriserat uppmärksamhetstest genomföras och vid misstanke om autism måste vissa specifika utredningsinstrument användas.

Vid upphandling måste kraven på en utredning noga anges. Vårdgivarna ska regelbundet kontrollera att de upphandlade företagen följer avtalen. Sannolikt måste även Ivo kontrollera att såväl privata som landstingsdrivna utredningar följer riktlinjerna.

Slutligen borde Socialstyrelsen föra ett register över alla patienter som har neuropsykiatriska diagnoser. Då vet vi också säkert hur många som verkligen har dessa funktionshinder.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.