Debatt
Integration
22 oktober 2018 kl 15:38

Denna artikel publicerades för ett år sedan

Tydliga förväntningar läker språkklyftorna

Roten till utanförskap och klassklyftor i förorten kan spåras till språkklyftor redan i förskolan. Under min egen uppväxt såg jag redan från lågstadiet hur ojämlika språkkunskaper gjorde att vissa av mina vänner direkt halkade efter samtidigt som andra kunde ta sig snabbt framåt. Det är en grundläggande svensk värdering att barn förtjänar jämlika förutsättningar att lyckas, därför måste vi se till att barn med invandrarföräldrar redan från förskolan förväntas prata lika korrekt svenska som sina klasskamrater.

Det här är en opinionstext

Arin Karapet
riksdagsledamot (M)

Alltför många barn med utländska föräldrar misslyckas i den svenska skolan. I förorten lämnar varannan elev sin skola med ofullständiga betyg. Samma utveckling präglar många andra så kallade utanförskapsområden. I Frölundaskolan i Göteborg gick 41 procent av eleverna ut nian med ofullständiga betyg. I Hjällboskolan är det ännu värre, där klarar mindre än hälften av eleverna godkända betyg. I Stockholms och Malmös förorter syns samma negativa trend. Misslyckandet i skolan leder vidare till arbetslöshet och bidragsberoende. Det skapar hopplöshet och utanförskap, som också gör att gängen kan rekrytera allt längre ned i åldrarna.

När jag växte upp i Rinkeby och Hässelby var inte svenska mitt modersmål. Segregationen gör det lätt att undvika att prata svenska i många utanförskapsområden. När jag kom till min första skoldag var jag inte redo med tillräckliga svenskkunskaper. Jag fick omedelbart en uppförsbacke och min skolgång präglades av att jag inte alltid förstod vad läraren sa på lektionerna. Det tog längre tid för mig att förstå skoluppgifterna och jag hoppade ibland över uppgifter som jag helt enkelt inte förstod. När jag kom hem var det svårare för mig att få läxhjälp jämfört med mina svenska klasskamrater, eftersom läxorna var på svenska. Ingen av mina föräldrar föddes i Sverige och jag slets mellan det svenska, det armeniska och det persiska språket.

Alltför många barn till invandrare lämnar sin sista skoldag med underkända betyg. Det hänger ofta ihop med att de, precis som jag, anländer till sin första skoldag med undermålig svenska i bagaget. Med branta uppförsbackar redan från start blir det lättare att halka efter. Vi ställer inte tillräckliga förväntningar och krav på eleverna. Fokus på språket måste finnas redan i den tidiga undervisningen. Skolan ska göra klassresor möjliga, inte bidra till att språkklyftorna från barnsben blir till klassklyftor i vuxenlivet.

Att invandrarbarn halkar efter är konsekvensen av en kravlös och ojämlik skola. Den är kravlös i att inte förvänta sig att invandrarbarn ska tala korrekt svenska redan från början och ojämlik i att den då accepterar att invandrarbarn ges sämre förutsättningar att lyckas. Utan tidiga krav sviker vi en av våra allra mest värdefulla svenska värderingar; den om jämlika förutsättningar och att kunna lyckas i livet genom hårt arbete. I Sverige borde jämlika språkliga förutsättningar synas redan från den allra första dagen på lågstadiet. Den första dagen måste invandrarbarn förväntas prata lika korrekt svenska som deras svenska klasskamrater gör. För mig som nybliven riksdagsledamot är detta en av våra främsta utmaningar under kommande mandatperiod.

Jag råkade ha turen att ha en mamma som studerade lingvistik innan hon kom till Sverige. Hon förstod att hon behövde agera när jag halkade efter. Hon läste högt för mig och satte mig i sammanhang där jag kunde lära mig det svenska språket bättre. Sena kvällar och nätter med högläsning, ända från första klass fram till nionde klass blev min räddning. Därefter fick jag välja en gymnasieskola i innerstaden. Detta gav mig språket, som blev en nyckel in till samhället. Men alltför många i min skola och i liknande skolor gavs aldrig den nyckeln.  

En ny högerregering behöver ta språkklyftorna på allvar, för detta är en av vår tids stora jämlikhetsfrågor. Läker vi inte samman språkklyftorna blir skolan födelseplats för en kunskapssegregation som i sin tur gör att vi misslyckas med integrationen och med att bryta utanförskapet.

Ett första steg är en på vägen är en obligatorisk språkförskola några timmar i veckan för nyanlända barn redan från tre års ålder. En sådan åtgärd skulle stärka barnens språkkunskaper inför grundskolan och öka deras chanser att klara skolan. Den svenska jämlikheten handlar inte om att alla ska bli exakt lika, utan om att alla ska få förutsättningar att kunna lyckas.

Språket är nyckeln till det. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 oktober 2018 kl 15:38
Uppdaterad: 13 mars 2019 kl 11:59

Skribent

Arin Karapet
riksdagsledamot (M)