Pisa

Tvång och betygshets är inte skolans lösning

Det debatteras friskt om läxor, betyg från fjärde klass, ordningsomdömen och obligatoriskt gymnasium. Men vad får alla dessa förändringar för faktiska resultat i skolan? Vi har nu en situation där det snarare är lösningar som söker problem än problem som söker lösningar, som diskuteras.

I Sverige härskar de enkla slagordens skolpolitik. Under de senaste åren har skolpolitiken karaktäriserats av tvära kast, kortsiktighet och förvanskade historieskrivningar som syftar till att skuldbelägga politiska motståndare. En skolpolitik som inte bidrar till ökad kunskap av den situation skolan befinner sig i eller fungerande lösningar på de problem som finns.

Alldeles för ofta är de förslag som diskuteras konkreta, stora förändringar vars genomförande är lätt att sätta fingret på, något som gör att allmänheten kan relatera till de förslag som läggs. Förslag som motiveras utifrån den där känslan alla har inför skolan, bara för att alla har gått i den. Men den bild de flesta har av skolan utgår enbart från varje persons egen upplevelse, något som gör att bilden oftast är ensidig och utdaterad. 

För att lättare koppla direkt på människors känsla inför skolan flyttar sig förslagen från att åtgärda problem till att åtgärda konsekvenser. För konsekvenserna ser vi alla, även om vi inte förstår problemen. Det debatteras om läxor, betyg från fjärde klass, ordningsomdömen och obligatoriskt gymnasium. Men vad får alla dessa förändringar för faktiska resultat i skolan? 

Den svenska skoldebatten har tappat fokus, och ju längre tiden går desto mer skruvas argumenten till vinklar som försvårar snarare än underlättar för oss att nå hållbara lösningar. Vi har en situation där det snarare är lösningar som söker problem än problem som söker lösningar. Om infrastrukturprojekt debatterades på samma sätt som skolan skulle vi höra våra politiska företrädare höja rösten mot varandra över hur många skyltar det borde vara på varje stång, i hur många skift vägarbetarna borde jobba och om de nog inte borde läsa fler svenska klassiker när de gått hem. Huruvida vägen är säker, löser transportbehovet eller ens leder till rätt ort lämnas därhän.

Som tur är brukar politiker förstå att de inte borde ägna sin tid åt personalens läsvanor eller skruva på gatukontorets hållfasthetsberäkningar, men i skolan gäller det omvända: Ju mer specifika, detaljerade förslag man kan hitta på, desto bättre.

I en demokrati är det självklart att olika tankar ibland går emot varandra. De “breda lösningar” som ofta men luddigt föreslås antas leda till någon form av stabilitet, men riskerar snarare att försvåra väljarkårens möjligheter att styra samhällsutvecklingen. Vad vi behöver är inte en bred samsyn kring detaljförslag utan att de olika politiska strömningar som finns i stället försöker styra skolan på rätt nivå - först då kan vi gå vidare från tvära kast, populistisk kortsiktighet till kvalificerat genomförd långsiktighet, oavsett ideologisk grund.

Låt oss fokusera på elevers lärande och motivation i stället för mät- och betygshets. Låt oss fokusera på hur vi kan bygga en tillgänglig och förebyggande elevhälsa i stället för reaktiva åtgärder som ordningsomdömen. Låt oss fokusera på tidiga insatser i skolan som förebygger problem i stället för att försöka åtgärda konsekvenser med obligatorium och tvång i skolans senare år.

Vi behöver en skoldebatt där fakta och beprövad erfarenhet accepteras i stället för att sopas under mattan. En skoldebatt som bygger en långsiktig, hållbar och stabil politik där mottagaren, eleven, kommer i första hand. En skoldebatt som vågar se skolan för vad den är - komplex. Den slagkraftiga skolpolitikens tid är ute.

Det som är inne är en nyanserad skoldebatt som utgår från forskning, professionen och eleverna. Med en sådan debatt skapar vi verkliga förutsättningar för den svenska skolan att nå sin fulla potential.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.