Debatt
Statsbidrag
13 december 2019 kl 08:48

Trygga välfärden, men inte med öronmärkta pengar!

Vi hade höga förhoppningar på civilminister Lena Mickos förståelse för lokala förutsättningar. Nu ingår hon i Löfvens regering och verkar på kort tid glömt sin bakgrund i Kommun- och Regionsverige, skriver Irene Svenonius (M), Ella Bohlin (KD) och Anna Starbrink (L). 

Det här är en opinionstext

Idag möts styrelsen för Sveriges kommuner och regioner (SKR). På dagordningen har styrelsen att fatta beslut om riktade bidrag från staten till landets kommuner och regioner. Vi – som styrelsemedlemmar i SKR och som representanter för Sveriges största region – är starkt kritiska mot riktade statsbidrag. Ökade generella statsbidrag, och mindre detaljstyrning, skulle vara mycket mer gynnsamt för svensk välfärd.

Omvärldens läge är osäkert. Politisk och ekonomiskt står vi inför flera turbulenta år med internationella handelskonflikter, brexit, en åldrande befolkning samt att Sverige står inför en hastigt annalkande lågkonjunktur.

I det läget är det viktigt att statens främsta prioritering är att trygga svensk välfärd. Det gör staten genom att ge kommuner och regioner resurser, i form av statsbidrag. De generella bidragen används av regioner och kommuner som de bäst finner lämpligt. De generella bidragen anpassas på så sätt optimalt efter lokala förutsättningar, utmaningar och behov. 

De riktade öronmärkta bidragen är, till skillnad från de generella, inte anpassade efter lokala förutsättningar utan efter regeringens egna önskemål. De riskerar därmed att ligga vid sidan av de prioriteringar som regioner och kommuner själva gör. Riktade statsbidrag följer med en ytterst detaljerad kravlista, de är byråkratiskt otympliga och är ofta väldigt kortsiktiga i sin natur. De bli på så sätt onödigt komplicerade, omständliga och osammanhängande.

Riktade statsbidrag betalas heller inte ut automatiskt, utan det krävs ett aktivt sökande från kommuner och regioners sida. Ofta kan bidragen bara sökas under en kort period. Inte sällan brinner stora belopp inne, för att för få söker dem. I en tid när det offentliga ofta brottas med ekonomin är det inte försvarbart att ha ett system där stora belopp av skattebalarnas pengar riskerar att aldrig komma välfärden och medborgarna till del. 

Dessutom är många av de riktade statsbidragen kostnadsdrivande. Ansökningarna kräver ofta stora personella resurser. För att få del av ett riktat statsbidrag kräver staten ofta som motkompensation att regioner och kommuner själva går in med en stor del av finansieringen. Och när projektpengarna är slut står kommuner och regioner ofta med valet att avsluta projekt, eller att fortsätta betalningen men ur egen ficka. De riktade statsbidragen riskerar då att bli en gökunge.

Mellan 2012 och 2018 ökade de riktade statsbidragen med 78 procent, från 36 till 64 miljarder kronor. De generella statsbidragen ökade under samma period med bara 5 procent, från 129 till 135 miljarder. Det är ett problem att den bidragsform som bevisligen gör minst skillnad är den som ökar mest.

Vi hade höga förhoppningar på civilminister Lena Micko, som fram tills nyligen varit vice ordförande i Sveriges kommuner och regioner. Vi hade hoppas att det skulle finnas en förståelse för lokala förutsättningar. Nu ingår hon i Löfvens regering och verkar på kort tid glömt sin bakgrund i Kommun- och Regionsverige. Det är mycket beklagligt.

Staten måste upphöra med den ineffektiva detaljstyrningen av kommuner och regioner. Regeringen ska lita på att man på lokal nivå själv förmår besluta om var pengarna från statsbidrag bäst gör nytta. Oavsett politisk färg måste regeringen inse att det är på lokal nivå som den bästa lokalkännedomen finns.  

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 13 december 2019 kl 08:48
Uppdaterad: 23 december 2019 kl 13:56

Skribenter

Irene Svenonius
finansregionråd (M), ledamot i SKR:s styrelse
Ella Bohlin
vårdutvecklingsregionråd (KD), ersättare i SKR:s styrelse
Anna Starbrink
hälso- och sjukvårdsregionråd (L), ersättare i SKR:s styrelse