Donald Trump har på kort tid gått från att vara en utskrattad utmanare till att bli en allvarlig konkurrent om presidentposten i USA.
Med en blandning av rasism och löften om en bättre framtid växer stödet för Trump bland olika delar av befolkningen.
Make America Great - Gör Amerika stort - är Trumps ständigt återkommande slogan och den slår an hos både rika och fattiga. Drömmen om den amerikanska drömmen lever fortfarande starkt och patriotismen är som alltid framträdande.
Trumps anhängare bortser från eller sympatiserar med hans rasistiska uttalanden om muslimer och invandrare.
På det och flera andra sätt påminner Trump om Jimmie Åkesson och SD i Sverige. SD har genom tydlig nationalism och invandringsfientlighet lovat att göra Sverige stort.
Budskapet går hem hos svenskar som lärt sig av vår nationalsång att Sverige tronar på minnen från fornstora dar. Vilka dessa fornstora dagar är framgår inte och det är inte heller avgörande.
Lika lite har det någon betydelse att Sverige inte nämns vid namn. Alla förstår vad som avses och alla tror sig veta vad texten säger, även om den betyder olika saker för olika människor.
På samma sätt förhåller det sig med Trumps och Åkessons nationalistiska budskap. Det spelar inte så stor roll att deras faktiska förslag är populistiska, kostsamma och svåra att genomföra i praktiken.
Det viktiga är löftet om ett annat USA och Sverige än i dag. När SD kallar sig Sverigevänner är det inte för att de står bakom Sveriges mångfald - tvärtom.
Nationalismen skördade miljontals liv under 1900-talet och ändå har vi inte på allvar gjort upp med denna ideologi. Få kallar sig numera kommunister av lätt förståeliga skäl men nationalismen är åter på frammarsch.
Folkmorden i före detta Jugoslavien och på andra platser ses som historia och medvetenheten om att nationalismen var den utlösande faktorn diskuteras sällan.
I en globaliserad tid med stor migration uppstår lätt förvirring och känslor av rotlöshet. Sverige har under några årtionden gått från en nation med begränsad invandring till ett multikulturellt samhälle där över 16 procent av befolkningen är född utomlands.
Åtskilliga svenskar har rötter i Irak, Eritrea, Somalia och Syrien - något som knappt märks i riksdagen eller andra församlingar med makt. Däremot är det tydligt ute i samhället och i möten mellan människor.
Sverige har på kort tid fått vänja sig vid nya kulturella inslag och religiösa seder. Vissa, som jag, finner det spännande och för andra är det skrämmande. Islamofobin är högst märkbar, vilket SD och den nationalistiska rörelsen utnyttjar.
Vi som vill värna det öppna och mångfacetterade samhället måste nu åter ta oss an det hot som nationalismen utgör. Om vi inte gör det riskerar vi en återgång till 1900-talets allvarliga konflikter mellan nationer och folkgrupper.
Två världskrig och flera folkmord borde avskräcka. Vi måste hitta ett sätt att ena befolkningen utan att tvinga på alla invånare en och samma nationalistiska tvångströja.
Att det kan vara nog så svårt att byta ut ett ord i Sveriges nationalsång visades med tydlighet i samband med Melodifestivalens deltävling i Gävle den gångna helgen. Ändå måste vi alla få uttrycka vad vi känner i en tid av både splittring och enighet.
Nationen Sverige är inte vad den en gång var, men Sverige som nation har nog inte räknat ut sin roll. Heja Sverige, men helst på svenskt vis: lagom.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
