”Trump kan göra oss till bättre demokrater”

”Welcome, Mr President“. Aldrig tidigare i historien har denna välkomsthälsning känts mer opassande. Nu på fredag installeras Donald Trump som Förenta Staternas 45:e president. En osannolik statschef för världens supermakt med noll regeringserfarenhet och medvetet sexistisk och rasistisk framtoning. Dessutom en president som med råge – nästan 3 miljoner röster – förlorade folkets val och endast fick världens viktigaste jobb på grund av ett anakronistiskt system med ombudselektorer.

Men nu är Trump snart på plats i Vita Huset och världen bävar. Många varnar redan för demokratins slut, medan andra som amerikanska bibelbältare, europeiska högerpopulister och oförbätterliga Stalinanhängare i Putins Kreml applåderar.

Jag ser med viss tillförsikt fram emot den kommande tiden. Inte för att jag på något sätt ser något vettigt i Donald Trumps politiska agenda, om det nu verkligen finns en sådan. Men samtidigt ser jag en stor möjlighet att denna renodlade antites till allt vi håller högt i den moderna demokratin – mänskliga rättigheter, rättsstaten, maktdelning och det aktiva medborgarskapet - kommer lyckas att väcka våra tröga själar. 

Genom att så tydligt ifrågasätta våra grundläggande värderingar, ifrågasätter Trump nämligen också det teknokratiska synsättet som har spritts till många länder sedan det kalla krigets slut: med politiska partier som endast till ytan skiljer sig från varandra och en rösträtt som begränsas till att kunna välja mellan dessa likartade partier vart fjärde år.

Den moderna demokratin är verkligen i kris – både här hemma och runt om i världen. Och detta trots att idén om folkstyrets förträfflighet har spritts till allt flera länder och att under 2016 fler människor än någonsin tidigare har haft möjlighet att göra sina röster hörda vid valurnorna. Huvudproblemet ligger i att den moderna demokratin under lång tid har delegerat ansvaret till några få utvalda, medan de flesta står utanför. 

Det speglar den ekonomiska utvecklingen i världen, där en procent av befolkningen äger mera resurser än de övriga 99 procenten. In på scenen träder nu alltså Donald Trump som den ultimata karikatyren för denna kris – och det om något bör nu ge oss medborgare en god anledning att återvinna en plats på huvudscenen, genom att på allvar börja stärka och utveckla vår demokrati.

Med Trumps maktövertagande återvänder nämligen också politiken. I många länder har populisternas frammarsch lett till högre valdeltagande på sistone. I Falun röstade inte mindre än 87 procent av de röstberättigade vid förra valet. För att politiken ska demokratiseras framöver behöver vi nu förstärkningar på lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Rösträtten måste stärkas – och möjligheterna att göra sin röst hörd mellan valen utnyttjas på daglig basis. 

I Sverige väntar de kraftfulla förslagen från 2014 års demokratiutredning på att förverkligas. Det betyder bättre möjligheter att kunna påverka den politiska agendan underifrån och en sänkning av den allmänna rösträttsåldern till 16 år. Här hemma i Falun satsar nu kommunen på strukturerade medborgardialoger och ungdomsdemokratin. Det är dags att bryta den traditionalistiska förlamningen av vår demokrati som går ut på att den representativa demokratin endast kan förverkligas genom politiska partier.     

Istället för att gnälla över den gamla världs- och politikordningens slut, är det hög tid att börja ta demokratin på allvar. Ett styrelseskick, där det viktigaste ämbetet inte är presidentens – som den avgående statschefen Barack Obama sade i sitt avskedstal - utan den aktiva medborgarens. Tack för denna påminnelse och ”Farewell, Mr. President“.   

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.