Debatt
Religion
22 april 2016 kl 12:41

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Tro och politik bör diskuteras, på rätta grunder

När tro och politik hamnar i motsatsförhållande måste det kunna ifrågasättas. Det gäller för alla politiker, oavsett religionstillhörighet. Jag håller inte med Kitimbwa Sabuni om att Mehmet Kaplan dömts hårdare för att han är troende muslim, skriver Maria Nilsson, vice ordförande i Liberala kvinnor och kristen.

Det här är en opinionstext

Maria Nilsson
vice ordförande Liberala Kvinnor

Replik. Kitimbwa Sabuni frågar sig i en debattartikel om det går att vara troende muslim och politiker? I samma artikel hävdar han med emfas att det förekommer olika måttstockar för granskning av troende muslimer och majoritetsbefolkningen, det senare kan vi anta betyder vita och kristna.  

Det är ingen nyhet att Sabuni skulle driva denna argumentationslinje, inte heller att det sker med stöd av postkolonial identitetspolitik där vita och svarta kroppar har central betydelse och där kolonialismens brott används som ursäkt för att relativisera till exempel Förintelsen. 

Problemet är dock att Sabuni har fel att Mehmet Kaplan på grund av sin muslimska tro skulle ha behandlats annorlunda. Detta kan beläggas med en enkel googlesökning. 2013 beslutade Fredrik Reinfeldt att göra en ommöblering i den dåvarande alliansregeringen. Till ny arbetsmarknadsminister utsågs moderaten Elisabeth Svantesson. Sedan följde ett mediedrev kring hennes bakgrund i Livets Ord och andra Livets ords-anknutna rörelser samt hennes tidigare engagemang i antiabortorganisationen Ja till Livet. Granskningen utvecklades också till att inkludera Svantessons syn på hbtq-frågor. Så här skrev bland annat Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin apropå utnämningen av Svantesson:

Risken är överhängande att den religiösa extremismen kan förfölja Elisabeth Svantesson och regeringen under hela hennes ministertid.

Hur kan de två då jämföras? En enkel nätsökning på ”Kaplan” och ”abort” ger till exempel inte några träffar överhuvudtaget från de större tidningarna. Mehmet Kaplan som är en omvittnat troende muslim har alltså till synes inte fått en enda fråga kring hur han ser på abort eller hbtq-personers rättigheter.  Ingen journalist har frågat om detta, varken när han var gruppledare för Miljöpartiet i riksdagen eller när han tillträdde som minister. 

Låt oss vara tydliga, konservatismen och med det ett historiskt förtryck mot kvinnors rättigheter och hbtq-personers rättigheter skär genom alla religioner oavsett om det är kristendomen, islam eller judendomen.

Att journalisterna inte vågar ställa dessa frågor till den troende muslimen Kaplan torde därför bottna i något annat, till exempel en rädsla att bli utpekad som islamofob. Däremot hade samma journalister inte några som helst problem att göra det till den troende kristna Svantesson. 

Och det finns fler exempel. Bland de första frågorna som ställdes till Ebba Busch Thor var kring hennes kristna tro och följaktligen syn på abort och hbtq-personers rättigheter. 

Jag menar inte att detta är fel. Det finns ett allmänintresse att veta hur politiska företrädare ställer sig i centrala rättighetsfrågor. Problemet blir när intresset och informationen blir selektiv av okunskap och rädsla för att få en islamofobisk eller rasiststämpel. Det senare underblåser Sabuni redan innan frågorna ställts. Det är när frågorna och följaktligen svaren uteblir som konspirationerna tar vid och där finns rasismens bästa grogrund. 

Vi kan och bör ha en diskussion kring om det går att kombinera personlig tro och politisk övertygelse och vad händer vid de tillfällen då dessa står i motsatsförhållande men då ska det ske på rätta grunder. Att vara öppet troende kristen och som i mitt fall lika öppet feminist och liberal kräver att du har gjort din analys kring hur dessa två går att kombinera och är beredd, samt också får frågor kring det.  

Så ja Kitimbwa Sabuni i de fall som rör tro och politik så har Kaplan bedömts med en annan tumstock men den tumstocken har varit till hans fördel.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 22 april 2016 kl 12:41
Uppdaterad: 30 april 2016 kl 08:57

Skribent

Maria Nilsson
vice ordförande Liberala Kvinnor