Debatt
Public service
14 oktober 2019 kl 15:27

Tro inte annat än att vi på SVT vill bli granskade

Kritik som den Paulina Neuding framför i sin krönika når oss på SVT dagligen och stundligen från alla håll i ideologirymden. Vi kommer dock aldrig kunna övertyga varandra med enstaka exempel, replikerar programbeställaren på SVT Helena Olsson. 

Det här är en opinionstext

SVT vill uppfostra och läxa upp publiken och misslyckas därmed att vara publikens lägereld, skriver Paulina Neuding.

Anklagelsen är så pass omfattande att jag läser vidare i tron att jag ska finna ett mer välgrundat resonemang än vad jag gör. Som intäkt för tesen pekas på en artikel från SVT Nyheter från 2015 med rubriken ”Tusentals välutbildade flyr till Sverige”, som beskriver hur ansökningarna att få utländska examina godkända har ökat hos Universitets- och högskolerådet.

Trenden beskrivs som ett uttryck för ett ”kompetensregn”. Detta var tydligen inte ett gott exempel på saklig journalistik, eftersom det senare ska ha visat sig att migrationsvågen ”inte var något kompetensregn” och här hänvisar Neuding till en opinionstext i Dagens Samhälle där en studievägledare skriver att alarmerande få läkare och tandläkare som är utbildade utanför EU/EES klarar kunskapsproven som ger inträde till det så kallade snabbspåret.

Min fråga blir då om SVTs artikel ”Snabbspår har havererat” från 2018 i samma ämne av vår lokalredaktion i Blekinge är ett bättre exempel på saklig journalistik? Eller om den är bättre för att den sätter ljuset på en annan sida av invandringens många konsekvenser? 

Så här kan vi hålla på i all evighet, med retoriska frågor och tillspetsade svar, och vi kommer aldrig kunna övertyga varandra med enstaka exempel. Jag tror Paulina Neuding kommer att finna fler artiklar och inslag hon inte tycker är bra. Det kommer kanske Daniel Suhonen, Maria Sveland, Alexander Bard eller Dick Erixon också göra. Tyvärr för att vi ibland kommer att brista i vår ansats att vara sakliga, men också för att många då och då tenderar att ogilla journalistik som inte bekräftar den egna världsbilden. 

Kritik som den Neuding framför når oss på SVT dagligen och stundligen från alla håll i ideologirymden, alltifrån att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson för ofta är gäst i Agenda till att vi går medelklassens ärenden i bevakningen av hushållsnära tjänster.

Ibland är vi ”PK”, ibland ombud för högerpopulismen. Kritiken är en del av den fria åsiktsbildningen som liksom den oberoende journalistiken utgör fundament i demokratin. Det viktiga för oss på SVT blir att försöka finna viktiga mönster i kritiken, skilja saklig kritik från ideologisk och identifiera sådant vi måste dra lärdom av i en tid då saklighet ofta förväxlas med åsikter. 

För tro inte annat än att vi vill bli synade, diskuterade och granskade. Den ständiga uppmärksamheten på vad SVT gör och inte gör hjälper oss att hålla fokus på saklighet och balans. Det gör oss mer vaksamma på våra brister och det skärper våra sinnen.

Vi vill nämligen inget hellre än att göra vårt jobb ifråga om saklig journalistik. Hela vår legitimitet och publikens förtroende står och faller med vår förmåga att axla det uppdraget. Ett uppdrag som just nu sammanfaller med en av vår tids stora frågor. Behovet av saklig journalistik har aldrig varit större och uppgiften för public service har aldrig varit viktigare. 

Så några rader om barnutbudet som enligt Neuding är ”så intensivt fostrande och mästrande att föräldrar som inte delar producenternas mest radikala idéer tvingas söka sig till andra kanaler”.

SVT jobbar med systematisk research på olika åldersgrupper och träffar varje vecka hundratals barn med olika bakgrund i hela landet, tack vare detta har större barn börjat återvända till SVTs barnutbud.

Det är svårt att göra alla föräldrar nöjda, en del tycker vi är moraliserande, en del tycker vi brister i ansvaret att fostra barnen. Ambitionen hos SVT Barn är att ge så många barn som möjligt, oavsett vilken miljö de kommer ifrån, ett innehåll de kan identifiera sig med, skratta åt och vidga sina världar via. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.