Ekonomisk politik

Trippelfel om medelsvenssons köpkraft

Jobbskatteavdragen har – helt enligt Alliansens plan – ökat inkomstskillnaden mellan dem som arbetar och dem som är bidragsberoende. Men skillnaden har ökat snabbare och blivit mycket större än väntat, skriver Göran Swahn i en replik.

REPLIK. ”Välfärdsekonomen” Henrik Jordahl gör i sin Perspektiv-text Medelsvenssons köpkraft står still sedan Göran Perssons tid ett präktigt trippelfel. 

Typiskt för nationalekonomer, som Jordahl, är att de saknar överblick över 2000-talets historiskt stora ökning av köpkraften. De har litet intresse av den myriad av enskilda köpbeslut som bygger upp den privata konsumtionen – och som nu står för nära hälften av Sveriges BNP.

Faktum är att flertalet har fått mycket mer än bara ”en tusenlapp mer i månaden”. De har fått så mycket att de har kunnat växla upp så att det inte längre gäller att få råd med större lägenhet, ny bil eller en längre semesterresa, utan att växla upp på alla områden samtidigt. 

När Alliansen tillträdde hade barnfamiljer i det vanligaste inkomstläget drygt 24 000 kronor i månaden kvar när skatt och bostad var betald. Sedan dess har det fått 10 000 mer att handla för – i månaden – varav jobbskatteavdragen stått för cirka 3 000. Det så kallade köputrymmet har därmed vuxit till 35 200 kronor per månad, en ökning med drygt 40 procent på åtta år.

Som jämförelse har det genomsnittliga köputrymmet för samtliga hushåll ökat i motsvarande grad, från 19 500 kronor till 26 800 kronor per månad, enligt SCB. 

Med dessa fakta i botten är det anmärkningsvärt att Henrik Jordahl drar slutsatsen att köpkraften står stilla. Han måste i så fall ha en egen definition av begreppet köpkraft, som enligt Svenska Akademiens ordbok betyder ”förmåga att köpa”.

Jobbskatteavdragen har – helt enligt Alliansens plan – ökat inkomstskillnaden mellan dem som arbetar och dem som är bidragsberoende. Men skillnaden har ökat snabbare och blivit mycket större än väntat. De som faktiskt har stått stilla på senare är familjer som har merparten av sin inkomst från bidrag. För många av dem har köpkraften till och med minskat.

Med bidragsberoende menas i det här sammanhanget familjer som har mer än hälften av sin disponibla inkomst från arbetsmarknadsstöd, behovsprövade bidrag, sjukpenning samt från sjuk- och aktivitetsersättning. Denna utsatta grupp har nu bara en tredjedel av vanliga familjers köputrymme: medianen var 10 800 kronor förra året. För åtta år sedan var den 12 800 kronor per månad

Jordahls andra fel är påståendet att vi inte har någon real tillväxt per capita. Den är förvisso låg. Från en BNP per person på 340 000 kronor under Göran Perssons sista regeringsår har den vuxit till 400 000, vilket är mindre än procent per år i snitt i reala termer och gör att samhällsekonomin vid sidan av privat konsumtion står stilla.

Kostnader på ett område måste tas från ett annat, och de som lever på bidrag fått vara med och bekosta övrigas konsumtion.

Henrik Jordahl fullbordar sitt trippelfel med att referera till medelsvensson när den pågående individualiseringen gör att människor med likartade förhållanden och inkomster uppvisar skilda preferenser och beteenden.

Detta gör det allt svårare att tala om typhushåll och omöjligt att peka ut någon individ som medelsvensson. Indikat använder stora kluster vid analyser av svenskarnas köpkraft, t exempelivs storstadsbor, unga vuxna eller singlar. I landsorten finns 2,8 miljoner familjer (inklusive en miljon singlar) vilket gör landsortsbor till det största klustret.

Även deras köputrymme har ökat snabbt och låg förra året på 20 400 kronor per månad i vanliga inkomstlägen. Det är 37 procent mer än 2006 då det låg på 14 900 kronor i månaden.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.