Att en nyutbildad lärare ska komma till en skola och där, på sin arbetsplats, utsättas för hot och trakasserier är helt oacceptabelt. Det är självklart att sådana kriminella handlingar måste polisanmälas. En lärare som utsätts måste känna sådant stöd från sin skolledning att de inte känner att den enda utvägen är att säga upp sig. En nolltolerans är absolut nödvändig!
I ett aktuellt fall rådde tvekan om anmälan skulle göras. Först när det stod klart att det fanns vittnen till incidenten skedde anmälan. Vad hade hänt om läraren inte hade haft vittnen? Hade eleven fått gå fri utan återverkningar? Eleven som trakasserade och hotade läraren hade dessutom sedan länge varit känd för att gå över gränsen utan att tillräckliga åtgärder hade satts in.
Lärarnas egna erfarenheter och upplevelser säger att hoten och våldet ökar i den svenska skolan. Även myndighetsstatistiken ger dem rätt. Anmälningarna till Arbetsmiljöverket om fysiskt våld och hot i skolan har nästan fördubblats mellan 2012 och 2017, från 393 till 765. Och för halvåret 2018 har det redan kommit in 543 anmälningar.
Enligt en genomgång rör över 70 procent av anmälningarna våld som begås av elever mot lärare eller annan skolpersonal. Det här är en utveckling som måste få ett stopp. Hotfullt beteende måste uppmärksammas och åtgärdas tidigt. Vi behöver ett systematiskt arbete från ansvariga. Detta är i allra högsta grad en arbetsgivarfråga.
Målet är en bättre arbetsmiljö där lärare får möjlighet att se varje elev, får tid till förarbete och efterarbete av lektionerna. I stället för att hanteringen av stökiga elever ska ta all tid. Lärarna och skolan har ett viktigt fostransuppdrag, men uppfostran är hemmets ansvar.
Vi lärare och vuxna i skolan ska vara föredömen, men vi kan inte ersätta hemmets viktiga roll. När det brister i hemsituationen är det viktigt att socialtjänsten kan sätta in familjestöd och hjälpa där det finns problem. Ett fungerande samarbete mellan socialtjänst, polis och skola är avgörande. Men även civilsamhället har en viktig uppgift.
I skolan krävs det satsning på elevhälsan, med yrkesgrupper som kan hjälpa och skapa nätverk runt elever. Det behövs också mer av omedelbara reaktioner och tydliga gränser. Skolan måste ha ett tydligt rättssystem. Utsätter elever andra – vuxna eller jämnåriga – för hot och våld bör det införas system för skriftliga varningar, avstängningar och omplaceringar. Dessutom bör föräldrar bli ersättningsskyldiga om barnen förstör något värdefullt i skolan. Det kan få skadegörelsen att minska.
Det handlar om att skapa strukturer och jobba långsiktigt. Att förmedla en respekt för skolan och undervisningen. Det försvåras när vi inte har tillräckligt med lärare i våra skolor. Det blir en ond spiral där färre vill bli lärare på grund av orimliga arbetsförhållanden.
Men det kräver att också skolledarna, som har högsta ansvaret ute på skolorna, får hjälp och bättre villkor för att kunna vara det stöd och den arbetsledning som lärarna behöver. Lärare ska känna sig trygga på sin arbetsplats. Det ger trygga elever och föräldrar. Då kan vi fokusera på kunskapsuppdraget. Det är därför vi har skolan.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
