Tondöv besserwisserattityd bakom rivningen av villor

Förtätningen av villaområden i Stockholm och dess kranskommuner är omfattande. Villor rivs för att ge plats för flerfamiljshus och mindre bostadsrättsföreningar. I en enkät har Villaägarna låtit undersöka vad medlemmarna anser om denna förtätning, som på sina håll innebär att småhus avvecklas som boendeform och att närliggande grönområden bebyggs.

Resultatet av undersökningen visar att småhusägarna är mycket kritiska till rivningsvågen. När det gäller rivning av villor för att ge plats för mindre bostadsrättsföreningar, som består av parhus och attefallshus, är 74 procent av medlemmarna negativa. Och hela 82 procent av medlemmarna är emot rivning av villor för att ge plats för flerfamiljshus. Däremot är småhusägarna inte lika kritiska mot att tomter styckas av, för att ge plats för ytterligare ett småhus.

Undersökningar visar att 60 till 70 procent vill bo i småhus. Trots detta utgör småhusproduktionen i Stockholms län bara cirka 15 procent av den totala produktionen. Och det är ingen slump, utan helt i linje med rådande urbana byggnorm. Planerare och arkitekter lyfter ofta fram klimatet som skäl för denna byggstrategi. Men enligt en ny studie från KTH (Stadsutformning och hållbarhet) som gjorts på uppdrag av TMF släpper småhus inte ut mer koldioxid än höghus ur ett livscykelperspektiv.

Det finns en slags tondöv ”besserwisserattityd” bland planarkitekter och byggnadsnämnder, som tror sig veta bättre hur folk ska bo, än folket självt. Vi märker tydligt hur ilskan mot denna attityd växer bland medlemmarna och det kan mycket väl komma att påverka kommande val. Ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är det också olyckligt att det råder överproduktion av framförallt dyra bostadsrätter och underproduktion av småhus. Skevheten ökar över tid och kommer förr eller senare leda till en priskorrigering. Redan hösten 2017 fick vi en försmak av detta, då priserna föll med upp emot 10 procent i Stockholmsregionen.

Villaägarnas enkätundersökning visar vidare att 89 procent är emot att naturområden och parker i närheten bebyggs. Det ligger helt i linje med forskning på området, som visar att parker och naturområden nära bostaden påverkar hälsan positivt samt minskar risken för sjukdom. Den som köper ett hus, köper egentligen inte bara huset och tomten, utan även närområdet med pulkabacken, gungorna i parken och skogsgläntan där hunden rastas. I den urbana samhällsplaneringen värderas emellertid inte parker och naturområden särskilt högt.

Men hur vill då småhusägarna att bostadsplaneringen ska se ut? Vår undersökning visar att det finns stor efterfrågan på en politik som innebär att människor kan bosätta sig längre ut från centrum, men ändå via snabb och effektiv kollektivtrafik ha tillgång till arbetsmarknaden i staden. Hela 85 procent vill att det planeras för helt nya bostadsområden längre ut. För att det ska bli möjligt behövs en mer samordnad regional samhällsbyggnads- och trafikpolitik i Stockholms län. En politik som inte finns i dag på grund av den starka ”urbana norm” som råder bland arkitekter och planerare. Men som många vill ha.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.