Debatt
Könsstympning
27 mars 2018 kl 05:10

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Tona inte ned könsstympningen

I kampen mot könsstympning har vi kommit långt, men kampen är inte över och flickor som fortfarande riskerar att utsättas är inte är betjänta av en debatt som aktivt försöker ”tona ned” problemet. Dessvärre förekommer detta fortfarande, exempelvis i senaste numret av RFSU:s tidskrift Ottar, skriver debattören Khadra Seerar. 

Det här är en opinionstext

I mitt hemland Somalia könsstympas nästan alla flickor vilket i praktiken kan innebära ett snitt över klitoris, men det kan också innebära att merparten av det yttre delarna av könsorganet skärs bort och sys ihop. Av de omkring 60 000 somalier som invandrat till Sverige är majoriteten av oss glädjande nog emot den här brutala sedvänjan. Många av de svensk-somaliska flickor som nu växer upp i Sverige tillhör den första generationen i sitt släktled som inte kommer utsättas för könsstympning. För varje flicka som inte könsstympas bryts en tusenårig tradition, och skonar alla framtida generationer flickor i samma led.

Vi har kommit långt, men kampen är inte över.

Debatten om könsstympning har flera nivåer. Vid en första anblick ser enigheten i det närmaste total ut. Debattörer för könsstympning finns det inga. Men fullt så överens är vi inte. Även denna fråga hemsöks av samma problematik som exempelvis hedersdebatten, nämligen relativism och/eller misstänkliggöranden, vilket vi ska återkomma till. 

Fortfarande finns det flickor som bär med sig både fysiska och psykiska trauman till följd av könsstympning. Svenska tonåringar och unga vuxna med trasiga underliv, smärta och skam. Trots brutaliteten, och de väldokumenterade besvären av den här traditionen finns det fortfarande personer som förespråkar könsstympning. Därigenom finns det också flickor i Sverige som riskerar att utsättas för övergreppet. Flickor som inte är betjänta av en debatt som aktivt försöker ”tona ned” problemet. Ett exempel på just denna ambition återfinns dessvärre i senaste numret av RFSUs sexualpolitiska skrift Ottar.

I en liten notis om könsstympning lyckas skribenten Rasmus Malm få med både ett allvarligt sakfel och en oförskämd misskreditering av aktivister som arbetar med frågan. Av de somalier som är etablerade i Sverige tar 99 procent avstånd från könsstympning skriver Malm, som refererar till forskning. Han är emellertid selektiv i de siffror han redovisar. Det handlar givetvis inte om 99 procent av Sveriges alla etablerade somalier.

Det studien säger är att av de etablerade somalier som deltog i studien är mellan 98-99 procent emot all könsstympning som innebär anatomisk förändring av vaginan men samtidigt var bara mellan 75 procent och 83 procent mot alla former av könsstympning. Upp till 25 procent av de som intervjuades var alltså för någon form av könsstympning. Vi ska också komma ihåg att frågorna i studien rör grova våldsbrott. Det finns därför skäl att fråga sig om vi kan förutsätta att alla deltagare verkligen kan antas svara sanningsenligt.

Rasmus Malm beskriver debatten om könsstympning som låst, och att den står mellan ”analytiska antropologer” och ”alarmistiska aktivister”. De senare är ofta kvinnor som själva utsatts för det här övergreppet, och många av dem arbetar på ideell basis. Definitionen av en alarmist är en person som överdriver ett verkligt eller imaginärt problem, men prevalensen och konsekvenserna av könsstympning är varken imaginära eller överdrivna. För den som är drabbad, eller riskerar att drabbas, är det högst verkligt.

Den forskning som finns om attityderna till könsstympning utgår i regel från små och icke representativa urval av individer. Därtill studeras i oftast vad individer säger och inte vad de gör eller faktiskt tycker. Med så lite att utgå från är det arrogant att försöka tona ned eller relativisera förekomsten och konsekvenserna av övergreppet. Det är därför tråkigt att en inflytelserik medieman med en stor plattform (inom just sexualpolitik!) väljer att göra just det. Det är ett förminskande inte bara av de människor som på ideell basis arbetar med frågan, utan också av de kvinnor som utsatts eller riskerar att utsättas för ett så vedervärdigt övergrepp. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.