Debatt
Sjukvård
20 oktober 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

Tio förbudsord för vård och omsorg

Digitaliseringen har stor potential för vården och omsorgen. Rätt utnyttjad blir den ett verktyg för effektiv styrning, av godo för patienter och brukare. För att skynda på utvecklingen har tankesmedjan Digital Utmaning listat tio saker vården inte bör göra. Följs dessa är mycket vunnet på vägen mot ett digitalt förändringsarbte.

Det här är en opinionstext

På alla samhällsområden utgör digitaliseringen en stor möjlighet – inte minst inom vården och omsorgen. Att vi lever allt längre är bra, men om vi inte utnyttjar digitaliseringens potential kan kostnaderna på sikt bli omöjliga att hantera. 

Vården och omsorgen är komplexa system styrda av flera huvudmän och omgärdade av organisation, tradition och lagstiftning som i många fall innebär hinder. Vården är bra på att hantera en åkomma åt gången, men har svårare att hantera den som samtidigt behöver vård av flera olika instanser. Vården är i dag organiserad för digitala dokument, inte digitala processer.

Vi undertecknare har arbetat med frågan om digitaliseringens möjligheter i ett rådslag inom ramen för IT&Telekomföretagens tankesmedja Digital Utmaning och har formulerat tio förbudsord som vi tror kan användas som inspiration för att få i gång de digitala förändringar som måste till:

  1. Det som redan är dokumenterat får inte dokumenteras en gång till. Systemen måste utformas så att informationen är tillgänglig där den behövs när den behövs. Dubbeldokumentation skapar frustration hos alla.
  2. Ersättningssystemen får inte styra hur patienten och vården möts. Vården ska vara organiserad så att mötet med patienten alltid sker med den teknik som innebär bäst kvalitet och minst besvär. Fysiska möten ska bara ske när de tillför värde, inte för att de genererar ersättning.
  3. Patienten får inte vara ovetande om vad som ska hända härnäst. Organisation och teknik måste ändras så att det hela tiden går att ge besked om vad som kommer att hända härnäst och hur lång tid det tar innan det händer. 
  4. Patienten får inte hindras att kontakta vården med den teknik som vederbörande själv önskar. Kontakt måste kunna ske via telefon, sms, mejl, vanliga brev eller annan etablerad metod. Löpande kontakter kan ske på det sätt som vårdgivaren och patient/brukare kommer överens om, men för den första kontakten måste alla vägar kunna stå öppna.
  5. Patienten får inte hindras att få tillgång till eller dela sin vård-information med vem hen vill. Patienten ska efter eget val få tillgång till sin egen vårdinformation och dela den med anhöriga eller andra. Patienter och brukare måste kunna göra personliga inställningar, precis på det sätt som är möjligt i andra digitala tjänster. Det kan finnas undantag då patientens omdömesförmåga är nedsatt, men det är undantag och ska inte vara regel. 
  6. Om patienten själv har diagnos- eller övervakningsverktyg så får relevanta data från dessa inte ignoreras. Vården bör sträva efter att patienten eller brukaren använder vårdens mätutrustning i hemmet eller egen utrustning om den är bra nog. Mycket tid kan sparas om patienten inte behöver resa till ett vårdställe för att göra sådant som kan göras hemifrån. 
  7. En process eller ett moment som kan automatiseras får inte göras manuellt bara för att det alltid gjorts så. Regelstyrda, rutinartade och repetitiva moment bör tas över av datorer och robotar i de fall det manuella inte tillför värde. Därmed kan vårdens professioner fokusera på sådant som robotar och datorer inte kan göra, uppgifter där variationerna är stora eller det personliga mötet är viktigt. 
  8. Ny teknik får inte införas om den inte skapar nytta och det inte avsätts tid för att använda den. Syftet med ny teknik är att förbättra kvaliteten och/eller spara tid. Därför ska ny teknik och nya moment aldrig läggas ovanpå befintliga uppgifter utan att det avsätts tid för att införa det nya. Gamla arbetsuppgifter, processer och tekniker som inte behövs, ska avvecklas. Ny teknik ska alltid utvärderas och tillför den inte värde ska den inte användas. 
  9. Ny teknik får inte införas om satsningen bara är tillfällig. Ny teknik får inte införas om det inte finns en plan och resurser att göra den permanent i det fall den fungerar bra. Nya lösningar som införs och sedan avvecklas när projektet är slut skapar mycket frustration och minskar engagemanget för verksamhetsutveckling. 
  10. Vården får inte avstå från att införa teknik för att inte alla kan använda den. Det kommer alltid att finnas patienter som inte kan eller vill använda ny teknik. Det ska aldrig hindra att en större grupp som kan använda det nya faktiskt också gör det. Vården ska ha system för att ta hand om dem som inte kan handskas med nya metoder så att de får bästa möjliga vård och omsorg, men behandla dem som undantag och i övrigt utveckla den nya tekniken.

Ska vi lyckas att inte göra de saker vi listat måste vi i grunden ändra sätten vi arbetar på. Vi måste digitalisera vår informationshantering och göra patient och brukare till ägare av sin egen information och göra denna tillgänglig för alla vårdgivare. 

Vi måste utnyttja digitaliseringen till ett verktyg för effektiv styrning, precis som andra sektorer av samhället sedan länge gör. Vi ser förbudsorden som den katalysator som kan skynda på förändringsarbetet. 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.