Timbro: Arbetsförmedlingen behöver reformeras i grunden

Nu lyfts röster från Akademikerförbundet SSR och från LO för att hindra en av Januariavtalets viktigaste punkter – reformen av Arbetsförmedlingen – från att genomföras med hänvisning till att coronakrisen gör riskerna för stora. Kritikerna bortser dock från de enorma problem som omgärdat svensk arbetsförmedling under flera år. Riskerna med att inte genomföra några förändringar är ännu större.

Arbetsförmedlingens kostnader är höga, resultaten magra och förtroendet lågt. Det är en dålig utgångspunkt och en usel situation att avbryta de nödvändiga förändringar som pågår. Arbetsförmedlingen är myndigheten med lägst förtroende i allmänhetens ögon. Både i SOM-instutets mätningar och Förtroendebarometern ligger Arbetsförmedlingen på en stabil bottenplats. Det är ingen slump.

Det är ofta klokt att som skattebetalare ställa frågan: Vad får vi för pengarna? Svaret är: väldigt lite. I alla fall om man ska tro SCB:s arbetskraftsundersökningar. Bara myndighetens kostnad för personal och lokaler ligger på 7,6 miljarder kronor. Därtill kommer åtgärder och program för tiotals miljarder – ofta med mycket dåliga resultat.

Arbetsförmedlingens personal förmedlar 1,5 procent av samtliga jobb på svensk arbetsmarknad, och är sedan länge omsprungen av bemanningsföretag och digitala plattformar.

Myndighetens dyraste insatser ger blygsamma resultat. Ett exempel är extratjänsterna. Bara fem procent av deltagarna kommer i arbete efter avslutad insats. Ändå är kostnaden bara i år, bara för extratjänsterna, 2,8 miljarder kronor. De är dyra, ineffektiva och leder inte till jobb. De är inte ensamma om att vara bortkastade pengar. De dyra arbetsmarknadsutbildningarna leder till mindre chans att få ett jobb än att inte gå en sådan.

Arbetsförmedlingens personal har bantats de senaste åren, men de har fortfarande runt tiotusen anställda. Själva arbetsförmedlandet sker dock redan mest externt. Efter att myndigheten skrivit in arbetslösa i systemet är det primärt parternas egna omställningsorganisationer Trygghetsfonden (TSL) och Trygghetsrådet (TRR) som står för omställningen. Saabkonkursen är ett tydligt exempel. Det första halvåret fick 500 uppsagda arbetare nya jobb – varav ett enda gick via Arbetsförmedlingen.

Arbetsförmedlingen har också länge brustit i sin myndighetsutövning. Man ska inte lasta en enskild myndighet för tungt, men det är inte hållbart med en dyr och ineffektiv myndighet – varken i högkonjunktur eller när ett samhälle lamslås av virussmitta.

Att Sverige är i kris kan inte vara ett argument för att bevara en dyr och ineffektiv myndighet med lågt förtroende. Tvärtom: när vi ska ta oss ur krisen behöver vi så effektiv arbetsmarknadspolitik som möjligt. Därför behöver Arbetsförmedlingen göras om. Priset för att trampa på i gamla hjulspår är för högt.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.