Debatt
Sjukvård
6 september 2016 kl 05:45

Denna artikel publicerades för 4 år sedan

”Tillsammans kan privata och offentliga aktörer utveckla vården”

Vi tror inte att Capio sitter inne med alla lösningar, men vi har ett sätt att förstå och utveckla vårdens vardag som ger lika bra eller bättre vård till patienterna till en lägre kostnad. Det skulle den offentliga vården kunna dra mer nytta av.

Det här är en opinionstext

Thomas Berglund
koncernchef Capio

”Vi tillför mer pengar, men får inte längre ut mer vård.” Den kommentaren fälldes i Almedalen i somras av ett landstingsråd med starkt patos för god vård utan onödig väntan. I landstingen kämpar politiker och tjänstemän med att få pengar och vård att räcka till. De utgör verklighetens folk som måste få vardagen att fungera för patienter och personal. 

De senaste två decennierna har landstingen valt att succesivt öka andelen av privatproducerad vård på samma villkor som den egenproducerade. Denna andel har ökat kontinuerligt oavsett hur den rikspolitiska debatten har böljat fram och tillbaka och utgör nu ca 15 procent av landstingsvården. Verkligheten och behoven, inte ideologi och retorik, har styrt utvecklingen. I den sjukvårdspolitiska debatten lyfts fortsatta privatiseringar fram som lösningen på alla problem i vården.

Capios akutsjukhus  S:t Görans framhålls ofta som ett föredöme – högst kvalitet i Stockholm enligt landstinget och en produktionskostnad som är närmare 15 procent lägre än jämförbara sjukhus i länet. Vi är glada och stolta över det och vill fortsätta att bidra till vårdens utveckling. 

Två påpekanden är dock på sin plats. För det första, även med den mest positiva prognosen för det privata inslagets ökning, kommer det privatproducerade under överskådlig tid att utgöra en minoritetsandel. För det andra, offentliga och privata aktörer kämpar i samma verklighet med sjunkande produktivitet och ökande kostnader. Aldrig har så många, i relation till den totala befolkningen, arbetat i vården som idag. Ändå har vi köer och personalen känner sig hårt belastad.

Av detta borde vi kunna dra en enkel slutsats: Samarbete kring vårdens organisation och fortsatt utveckling av vårdprocesserna är ett gemensamt intresse. Det finns goda, och dåliga, exempel både i det privata och offentliga. Låt oss lära av varandra och utveckla det goda och avveckla det dåliga. Alla problem och utmaningar har en ekonomisk aspekt, men inte alltid enbart en ekonomisk lösning. Just nu går utvecklingen, trots ökade resurser, inte bara för långsamt. Den går åt fel håll.

Capio sitter inte på alla lösningar, men vi har ett sätt att förstå och utveckla vårdens vardag som ger lika bra eller bättre vård till patienterna till en lägre kostnad. Vardag är ett viktigt ord för att göra vården bättre. Det är medarbetarnas arbete med patienterna och första linjens chefer som varje dag avgör kvalitet och effektivitet. De stora omorganisationerna, både på sjukvårdsnivå och landstingsnivå, är fel fokus när vardagen inte fungerar tillräckligt bra på varje sjukhus, vårdcentral och specialistmottagning. Fokus skulle istället läggas på att stärka och stödja första linjens chefer och deras team, ifrågasätta det onödiga administrations- och rapporteringsarbete som tynger vården och utveckla effektiva IT-stöd i takt med tiden.

Vad är då kärnan i Capios sätt att driva och utveckla vården?

Det medicinska resultatet och patientens upplevelse av vården måste mätas kontinuerligt och frekvent. Sverige har unika kvalitetsregister, men resultaten kommer först efter ett år eller ännu senare. För att kunna styra mot kvalitet måste resultaten komma hela tiden, precis som det ekonomiska resultatet. Att mäta vårdproduktionen och hur mycket resurser som går åt för olika vårdinsatser är viktigt. Strävan måste hela tiden vara att få mer gjort med mindre resurser genom att jobba smartare. God produktivitet uppstår inte av sig självt. Debatten om att mäta mindre är både okunnig och felaktig. Vi ska mäta rätt!

Medicinska behandlingsmetoder utvecklas hela tiden men takten i införandet är ofta långsam. Patienter får därför inte tillgång till bättre behandling som gör dem friskare fortare och gamla resursslösande metoder används därmed för länge. Vi måste våga utmana oss själva. Med bra mått för kvalitet och produktivitet styr fakta, inte tyckande.

Det är människor som gör skillnaden Så mycket som möjligt av resurserna bör vara närmast patienterna, stora staber och huvudkontor förändrar inte vardagen i vården. För ut ansvar, men också resurser och befogenheter, till frontpersonalen. Satsa på att vidareutveckla teamen och cheferna lokalt. Framgång i detta höjer kvalitet, produktivitet och medarbetarnas tillfredsställelse. 

Ifrågasätt onödig administration och byråkrati Låt den sjukvårdande personalen arbeta med vad de är utbildade för, vård till patienten. Minska administrationen och låt andra personalgrupper göra det som blir kvar. Journalskrivandet har utvecklats till en uppsatstävling. Socialstyrelsen har konstaterat att cirka 70 procent av anteckningarna aldrig blir lästa. Mer tid läggs idag på journalskrivande än på direkt patientarbete. Standardisera vårdprogram och därmed journalerna till kryssande och avvikelserapportering. 

Fokus i rapporteringen bör vara på medicinskt resultat och patientnöjdhet, lämna åt vårdgivarna att själva bestämma eventuella processmått.

Offentliga och privata vårdproducenter kommer ur olika traditioner. Det offentliga från förvaltningstraditionen likabehandling och övergripande strukturindelning. Det privata ur underifrånperspektivet, där kunden är utgångspunkt för erbjudandet och överbyggnaden en stödtrupp för den kundnära verksamheten.

All mänsklig verksamhet måste stå på tre ben: Rätt värderingar i basen av verksamheten, mätning och uppföljning samt en organisation som möjliggör för varje medarbetare att göra skillnad. Värderingarna är på plats i vården. Mätning och organisation måste utvecklas!

Tillsammans kan vi bli ännu bättre!

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 6 september 2016 kl 05:45

Skribent

Thomas Berglund
koncernchef Capio