Vi är många som saknar Reinfeldt

Så sent som förra året sa dåvarande statsministern tillika partiledaren för Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, att tillfälliga uppehållstillstånd inte är något Sverige bör syssla med. När människor kommer hit ska vi tro på dem och låta dem rota sig – det underlättar också för integrationen. Nu har dock M-ledningen med den hårt pressade Kinberg Batra i spetsen svängt.

Just nu pågår massflykt på flera håll. Faktum är att det inte funnits så här många flyktingar i världen sedan andra världskriget. Det vi hör om allra mest är hur människor i Syrien tvingas fly från barbariets Daesh och kriget som härjat i landet i över fyra år. De allra flesta är internflyktingar, näst flest hamnar i grannländer som Libanon och Jordanien. En betydligt mindre del klarar sig till Europa och Sverige. Det är dessa människor som nu ska mötas med halvstängda dörrar i stället för öppna hjärtan.

Förutom att det är inhumant att människor som redan flytt undan krig och förstörelse ska leva under stor osäkerhet om sin framtid har ingen lyckats svara på hur det underlättar integrationen. Den som inte vet om den får stanna i Sverige – underlättar det svenskinlärningen? Den som behöver gå runt och oroa sig för sin framtid – gör det möjligheten att söka jobb större? 

Därtill riskerar det dessutom att leda till ökade kostnader för fler asylprövningar när fall ska prövas om och om igen. Det verkar som ett onödigt slöseri med skattemedel. Nej, det blir i stället alldeles uppenbart att detta är ett illa dolt försök att minska på migrationen.

Sverige har en rad utmaningar när det kommer till att skapa ett samhälle där alla har samma möjligheter. Vi behöver förbättra SFI så att alla får goda svenskakunskaper. Vi måste göra det lättare att få sitt första jobb och investera i samhället – där behövs fler händer. Vi har ett ansvar att bygga fler bostäder så att alla har någonstans att bo. Framför allt behöver vi välkomna människor som vill vara en del av vårt land. 

Vi är nog många som saknar Reinfeldt i tider som dessa.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.