”Tiggeriförbudet visar att rasismen fått fäste”

Det är med stor ilska och sorg som jag i dag (17/12) mottog Högsta förvaltningsdomstolens besked om att Vellinge kommun får införa ett lokalt förbud mot tiggeri. Var har vi som samhälle hamnat när vi inte vill se vissa människor på våra gator och torg? Var har vår empati till medmänniskor tagit vägen? Varför lägger vi inte ner tid och resurser på att bekämpa fattigdom i stället för att förbjuda vissa människor? FN:s första globala mål är ”ingen fattigdom”. Och att bekämpa fattigdom är ett av EU:s och medlemsstaternas främsta mål på det socialpolitiska området.

Enligt Vellinge kommun har tiggeriet orsakat störningar i den allmänna ordningen. På vilket sätt då, undrar jag? Människor som tigger demonstrerar stor fattigdom. Jag tycker också att det är sorgligt att se människor sitta på gatan i regn och rusk, men min reaktion är i stället att agera för att hitta lösningar för att bekämpa fattigdomen och hjälpa dem – inte att se till att dessa människor försvinner ur min åsyn.

Under min tid som Feministiskt Initiativs representant i Europaparlamentet har jag arbetat med fattigdomsbekämpning. Jag har fått igenom flera förslag och rekommendationer om hur alla EU:s medlemsländer måste ta sitt ansvar för att bekämpa antiziganism, den specifika typ av rasism som riktas mot romer. Enligt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) lever 80 procent av romerna i EU i fattigdom och en av tre är offer för trakasserier på grund av den utspridda antiziganismen.

Min Romarapport som antogs 2017 ställer krav på att EU-bidrag som är tänkta att gå till inkludering av romer ska granskas noggrannare. Romer kommer aktivt att delta i officiella utvärderingar av olika EU-finansierade projekt för att säkerställa att bidragen verkligen når fram. Jag följer aktivt upp det här arbetet runt om i EU.

De senaste månaderna har jag även arbetat med att göra EU:s nästa långtidsbudget, 2021 till 2027, mer jämlik för alla. Jag har lagt in krav på att alla projekt som är finansierade av den Europeiska socialfonden plus (ESF+) ska vara inkluderande och icke-diskriminerande. Projekten ska nå de personer som verkligen behöver dem. Jag har satt kravet att EU:s medlemsstater måste fördela minst 30 procent av fondmedlen till fattigdomsbekämpning med särskilt fokus på hemlösa personer och barn.

Men de flesta andra politiska partier vill inte arbeta med fattigdomsbekämpning, utan i stället bekämpa människor. De flesta som ber om hjälp på gatan i Sverige är romer från Rumänien och Bulgarien. De är inte offer för organiserad brottslighet, vilket ofta påstås, utan offer för antiziganism och för den fattigdom och utsatthet som följer av denna rasism.

Ett tiggeriförbud är antiziganistiskt. Det innebär att vissa människors rätt att existera i vårt samhälle och att vistas på våra gator tas bort. Det är ett bevis för att rasismen, högerextremismen och främlingsfientligheten har normaliserats i vårt land. Dessa fattiga människor som ber om hjälp avhumaniseras nu och betraktas som brottslingar eller offer för organiserad brottslighet.

Tiggeriförbud är ett sätt att skuldbelägga fattiga och redan utsatta. Det är inte att tro på alla människors lika värde och rättigheter. Vi bör i stället arbeta med fattigdomsbekämpning och säkerställa att allas mänskliga rättigheter respekteras.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.