Debatt
Kunskap
5 december 2017 kl 10:20

Denna artikel publicerades för 3 år sedan

Tidigt stöd ska inte vara ett privilegium

Regeringens läsa, skriva, räkna-garanti ser i nuläget ut att ha en majoritet emot sig. De som är emot förslaget blir svaret skyldiga: hur ska ni istället ta ansvar för elevers lärande? frågar Sveriges elevråd, SVEA.

Det här är en opinionstext

Utbildningsutskottet påbörjar idag beredningen av en fråga som har stor betydelse för Sveriges elever: propositionen Läsa, skriva, räkna - en åtgärdsgaranti. En reform som skulle säkerställa att stödinsatser ges tidigt och är individuellt utformade. Förslaget har, som det ser ut nu, en majoritet emot sig. Skulle åtgärdsgarantin inte bli verklighet kräver vi svar på frågan: hur ska ni istället ta ansvar för elevers lärande?

En betydande anledning till den utbredda ojämlikheten i skolan grundar sig i att många elever har bristande kunskaper i de fundamentala färdigheterna: att läsa, skriva och räkna. En orsak till att det ser ut såhär är att stödinsatser för elever som antingen inte klarar målen eller ligger i riskzonen för att inte göra det ofta uteblir.

Lärarnas Riksförbund presenterade en rapport på Skolvärlden.se den 20 november som visar att 8 av 10 högstadielärare känner till elever i behov av särskilt stöd som inte får det. I Skolinspektionens årsrapport från 2015 konstaterade också myndigheten att i 40 procent av de granskade grundskolorna fanns det brister i elevernas tillgång till extra anpassningar och särskilt stöd.

Vi får kontinuerligt statistikens siffror fyllda med verkligt innehåll genom berättelser från elever. Om hur de ger upp på skolan, hur de inte orkar mer eller känner sig värdelösa. Det är berättelser om hur deras behov är helt förbisedda eller ignoreras.

Vi kan inte acceptera en skola som inte ser eleverna eller möter deras behov. Skolan ska garantera att alla elever får en bas av kunskaper som utgörs av att kunna läsa, skriva och räkna. De som av olika anledningar halkar efter på dessa områden kommer få det otroligt svårt att hänga med, även i stora delar av övrig undervisning. Det är orättvist och för många är det förödande att inte garanteras stöd och insatser i tidig ålder.

Det finns de som hävdar att förslaget om en åtgärdsgaranti skulle innebära ett extra lass av administration och pappersarbete för lärare. Men redan idag har lag och läroplaner ett generellt krav på att läraren ska utvärdera varje elevs kunskapsutveckling allsidigt och redovisa detta muntligt och skriftligt för eleven och elevens vårdnadshavare. Genom att pressa ner stödet i de tidiga årskurserna kan det totala behovet av stödinsatser minskas på sikt. Därför tror vi inte att den sammantagna effekten av åtgärdsgarantin skulle vara ökad administration.

Vi ser snarare att en viktig del i förslaget är att huvudmannens ansvar blir tydligare. Att det inte är lärarna som ska tyngas ner av att inte kunna erbjuda stöd och att enskilda skolor inte längre kan undvika detta till följd av bristande resurser.

Tydligare krav och bättre förutsättningar att involvera specialpedagoger eller speciallärare i processen är också en viktig del. Vi vet att elever lär sig olika och har väldigt olika förutsättningar, vilket inte ska vara avgörande för att lyckas. Att specialpedagogisk kompetens kopplas in i processen krävs för att tillförsäkra att elevers olika behov tillgodoses.

Problemet är verklighet här och nu, att tidigt stöd är ett privilegium för vissa när det ska vara en verklighet för alla. Att agera är att ta ansvar för skolan. Vi ser ett behov av åtgärder så att elever får tidigt stöd i sin läs-, skriv-, och matematikutveckling. Så om inte genom åtgärdsgarantin, hur tänker ni ta ansvar för elevernas lärande?

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 5 december 2017 kl 10:20

Skribenter

Julia Lindh
förbundsordförande Sveriges elevråd, SVEA
Jakob Amnér
vice förbundsordförande Sveriges elevråd, SVEA