”Psykiskt återhämtade jag mig men det gjorde aldrig tänderna”, säger Jan-Olof Forsén styrelseledamot i Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH.
Han tvångsvårdades inom psykiatrin under 1980-talet och fick då ett sömnmedel upplöst i en röd sockerlösning som liknade sirap. Men ingen tänkte på att han skulle borsta tänderna efteråt, varken han själv eller personalen inom den psykiatriska heldygnsvården, utan han somnade direkt för natten. Idag har han stora problem med tänderna, och har behövt flera tandkronor, bryggor, och rotfyllningar genom åren till sammanlagda kostnader på tiotusentals kronor.
Tanken med tredje steget i tandvårdsreformen som infördes 2013 var bland annat att personer med långvariga sjukdomar eller funktionsnedsättningar skulle få tandvård inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd.
Men Jan-Olof Forsén får ingenting. Han beviljas inte ens de 600 kronor i halvåret till personer som på grund av läkemedel får muntorrhet, eftersom hans salivmängd numera anses vara normal.
Det generösare tandvårdsstödet där tandvården ingår i hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd är ett moment 22 för personer med psykisk ohälsa. För att bli beviljad det krävs att du både är psykiskt funktionsnedsatt och har problem att sköta tänderna. Men psykisk funktionsnedsättning skiljer sig från andra funktionsnedsättningar i och med att nedsättningen sällan är permanent. Det finns stor risk att personen inte orkar söka tandvårdsstödet när hen mår som sämst, och som vi ser i Jan-Olofs fall så glöms tandhälsa ofta bort inom vården och omsorgen. När personen sedan mår bättre har hen inte längre rätt till den generösare formen av tandvårdsstöd, i och med att hen nu orkar ta hand om sina tänder.
Vi inom Riksförbundet för Social och Mental Hälsa, RSMH, anser att kriterierna bör göras om så att det räcker att ha en svår psykisk funktionsnedsättning för att bli beviljad tandvård inom ramen för hälso- och sjukvårdens högkostnadsskydd. För har du den problematiken säger det sig självt att du i perioder av livet kommer att få svårt att sköta tänderna.
Därtill bör helt kostnadsfri tandvård ges till personer med långvariga, omfattande tandproblem där det finns dokumenterat att den har orsakats av den psykiatriska vården. Det kan till exempel röra sig om personer som Jan-Olof Forsén som har tvingats ta läkemedel som har orsakat tandproblem och där psykiatrin inte har gjort sitt yttersta för att minimera tandskadorna. Ett ytterligare förslag är att den uppsökande tandvård som finns för exempelvis gamla som vårdas i hemmet, också bör gälla personer med svår psykisk ohälsa.
Till saken hör också att personer med psykisk ohälsa är den grupp i snitt som har lägst inkomster, även i jämförelse med andra funktionshindergrupper. Många av dem har aldrig fått möjlighet att arbeta innan det dåliga måendet slog till. Trasiga tänder stigmatiserar ytterligare och gör det ännu svårare att söka jobb och ta sig ut i samhället.
Socialstyrelsen utreder just nu tandvårdsstöden med mål att lägga fram eventuella förbättringar för regeringen nästa år.
Det är dags att myndigheten beaktar de speciella villkor som personer med psykisk ohälsa lever under. Och att regeringen, oavsett partitillhörighet, genomför förändringar. Endast på så sätt får vi en jämlik tandhälsa i Sverige.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
