Tandvård

Tandsatsning för unga - dyr och ineffektiv

Regeringens planerade höjning av åldergränsen i tandvårdsförsäkringen begränsar valfriheten och dessutom finns det andra patientgrupper som har större behov av pengarna. Riktat stöd mot grupper av unga och äldre är ett betydligt bättre sätt att höja den svenska tandhälsan.

Regeringen har aviserat en höjning av åldersgränsen för den fria barn- och ungdomstandvården, från 19 till 23 år. Fakta, erfarenhet och expertis på området talar emot förslaget, men trots detta fortsätter regeringen arbetet med att höja åldern.

Privattandläkarna anser att förslaget är en felprioritering. Dels används pengarna fel då andra patientgrupper behöver och kan använda medlen betydligt bättre och dels medför det att patiententens valfrihet begränsas. Förslaget innebär också en onödig reglering av en väl fungerande sektor. Regeringen bör därför tänka om – if it ain't broke, don't fix it!

Utgångspunkten för förslaget borde vara att förbättra tandhälsan. Men det finns inte några studier som visar på att en kostnadsfri tandvård leder till förbättrad tandhälsa eller ökad besöksfrekvens bland unga. Personer under 23 år har generellt en bra tandhälsa. Den statliga utredningen om ett förbättrat tandvårdsstöd i Tandvårdsutredningen som kom förra året visade också att unga utifrån sin tandhälsa har den högsta besöksfrekvensen av alla åldersgrupper. 

I Västra Götaland har man dessutom redan idag fri tandvård upp till 24 år, men det har inte resulterat i högre besöksfrekvens i denna åldersgrupp än i andra landsting.

Tandvårdsutredningen visar även att det är lika vanligt att en person som har behov av hälso- och sjukvård avstår från att besöka sjukvården, trots en lägre kostnad, som att en person med behov av tandvård avstår från att besöka tandvården. Det visar att det inte bara är kostnad som avgör om man söker vård utan flera att andra faktorer påverkar.

Regeringen har också fått kritik från lagrådet, som menar att förslaget är så knapphändigt – det saknas helt enkelt underlag – att lagrådet inte kan fullfölja sin granskningsuppgift. Lagrådets yttrande visar på att det saknas en analys av konsekvenserna. Lagrådet konstaterar också att förslaget utvidgar begreppet ”unga”. Hittills har det i lagtext varit reserverat för personer som inte är äldre än 21 år.  Den bristfälliga analysen och lagrådets kritik gör att misstanken infinner sig att det är andra hänsyn än omsorgen om tandhälsan som ligger bakom förslaget.

Hur stora resurser som ska anslås till tandvården är en övergripande politisk fråga. Privattandläkarna anser dock att de medel som anslås bör användas effektivt, så att de förbättrar tandhälsan hos befolkningen. Underlag saknas för att så är fallet med regeringens förslag, som i praktiken innebär att den statliga subventionen ökar till den åldersgrupp som har minst tandvårdsbehov och lägst kostnader.

Riktade stödinsatser till unga som har behov men undviker tandvården vore en mycket effektivare metod. Även insatser för att nå personer över 75 år, som har lägst antal tandläkarbesök sett till vårdbehovet, vore välkomna.

Förslaget innebär även en försämring ur ett valfrihetsperspektiv, eftersom patientens valfrihet begränsas till de vårdgivare som har avtal med landstinget.  Men det innebär också ett ökat ansvar för landstinget och ett minskat utrymme för privata initiativ.

Tandvården fungerar mycket bra i Sverige. År efter år är den privata tandvården den mest uppskattade samhällstjänsten, enligt Svenskt Kvalitetsindex. Det är något som regeringen borde värna om.  

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.