Tamas är tydlig, men vad tycker SVT?

Det mesta ligger nu i öppen dager och behöver nog inte kommenteras ytterligare. Tamas kritiserar mig hårt för att tysta ned att Artur omedelbart blev apatisk och långvarigt sjuk när hans föräldrar återfick kontrollen och återvände till Sverige med honom. Men i min krönika citerar jag läkaren och refererar Tamas beskrivning med sidanvisningar till Tamas bok. Det blir lite dråpligt att bemöta.

Nej, jag tvivlar inte på läkaren som säger att ”pojken var apatisk när han åkte iväg och han kom tillbaka i ett betydligt sämre skick”. Men kunskapen om vad som står i de norska journalerna innebär givetvis att det uppstår obehagliga frågor om vad som kan ha fått Arturs tillstånd att försämras så drastiskt i samma stund föräldrarna återfick kontrollen. Men Tamas tystnad om innehållet i de norska journalerna höll effektivt den frågan borta.

Varför förblev Artur sjuk under så lång tid och detta även efter uppehållstillståndet? Det vore visserligen inte svårt men skulle bära emot att här sitta och göra konkreta gissningar om en pojke och ett öde som jag vet så lite om – och som Gellert Tamas riktigt påpekar är varken han eller jag läkare. Jag måste dock påpeka att de enda uppgifter som läsaren har om vad som hände med Artur när han återvänt till Sverige är de som Tamas har valt att dela med sig av. Det går inte längre att lita på att Gellert Tamas inte förtiger avgörande uppgifter för att styra läsarens tolkning. Hela källmaterialet skulle behöva göras tillgängligt för att det alls ska vara meningsfullt att föra den diskussionen.

Tamas har varit tydlig med att han tycker att det var helt korrekt och normalt att tiga om journaluppgifterna. Detta var inte ett misstag utan en del av hans urvalsmetod. Men fortfarande saknas svar från Sveriges Television om de står bakom den journalistiken. Natur & Kultur marknadsför fortfarande De apatiska med en egen sajt. Är detta ett sätt att hantera källor som förlaget vill sätta sitt varumärke på? Debatten har inte undgått dem, så tystnaden talar den också.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.