Debatt
Hederskultur
28 juni 2018 kl 20:05

Denna artikel publicerades för 2 år sedan

Tala om kvinnorna som upprätthåller hederskultur

I debatten om hedersförtryck hamnar fokus ofta på männen, men kvinnor kan också agera moralpoliser och förtryckare, skriver Helena Al-Zubaidi. 

Det här är en opinionstext

Helena Al-Zubaidi
liberal debattör samt medlem i GAPF Västra Götaland

Vi talar oftare och mer om problemen med hedersnormer, social kontroll av kvinnor och förtryckande strukturer som råder ute i samhället. Frågorna lyfts upp och problemens utbredning kartläggs. Idag kom en rapport om utbredd radikalisering och salafism och under de senaste veckorna har medier även kunnat rapportera om två kartläggningar i Nyköping respektive Uppsala. I Nyköping har rapporten rört radikalisering i området Brandkärr, men en väsentlig del av de missförhållanden som har kartlagts bär uppenbara spår av just hederskultur och kvinnoförtryck – exempelvis varnas det för månggiften och en alltmer utbredd social kontroll av kvinnor, utförd av så kallade moralpoliser. I Uppsala varnas det för liknande mekanismer efter att en enkät visat att var femte flicka i nian inte får välja sin partner själv, att oron över att giftas bort är utbredd och så vidare. 

Det är lätt att fokus i de här debatterna hamnar på männen. Det är ju män som är patriarker – inte kvinnor. Men en moralpolis kan också vara en kvinna. En faktor som ofta glöms bort i hedersdebatten är att en vuxen kvinnas värde devalveras om hon misslyckas med uppgiften att upprätthålla patriarkala strukturer . Vi bör vara mer aktsamma när vi möter vuxna kvinnor i en hederskontext; de effektivaste av förövare har själv en gång varit offer. Men alla som begår ett hedersbrott bör ses som förövare - oavsett om de själva en gång utsatts för samma sak.

Det som gäller i hederskulturen är att familjens heder under inga omständigheter får reduceras. Som närmaste fångvaktare utses inte sällan de äldre kvinnorna. Mödrar och andra kvinnliga släktingar får som huvuduppgift att i tidig ålder cementera de kyskhetsnormer och den oskuldsdyrkan som är hederskulturens grundsten . Detta tar sig sedan uttryck i barn- och tvångsäktenskap, könsstympning och en social kontroll där sjalen tjänar som en social markör för dygd.

Kvinnor är liksom alla människor internaliserande varelser. Vi införlivar värderingar och normer som vi sedan omsätter i praktiken. För att illustrera. För en tid sedan pågick ett uppror i Saudiarabien under parollen ”Min manliga förmyndare vet vad som är bäst för mig”. Diskussionsämnet som föranledde uppropet berörde just det manliga förmyndarskapet som praktiseras i shariastyrda Saudiarabien. Landet hör till de mest restriktiva när det gäller kvinnors rättigheter.

Vid varje möte med en hedersflicka/pojke testas styrkan i vår demokrati och de universella värden den vilar på. Värden såsom de mänskliga rättigheterna, yttrandefrihet, åsiktsfrihet, frihet för individen samt liknande. Värden som är värda att kämpa för och som är låga eller ideal i resten av världen. Värden som vi måste tillkänna varje hedersflicka/pojke eftersom allt annat vore diskriminering och kulturrelativism. 

På samma sätt prövas vårt rättssystem i mötet med en hedersflicka/pojke när hederskulturens strukturella bas blottläggs och man inser att kvinnor har varit villiga aktörer som använt sig av hedern som ett incitament för olika övergrepp. De har misslyckats med att upprätthålla hedern och är därmed likt männen mycket angelägna om att återfå den. Oavsett om priset är en mördad dotter. Dessa kvinnor kan inte längre anses vara offer för patriarkatet utan måste börja hållas ansvariga för sina brutala gärningar gentemot bl.a. sina egna barn.  

Jag tänker främst på Maria som hedersmördades 23 april 2013. Hon hade uttryckligen berättat om övergrepp och dödshot från den egna modern. Hon sov med en kniv under kudden av rädsla för att bli mördad. Modern hade explicit varit pådrivande i att motivera den yngre brodern till det bestialiska illdåd som kostade Maria livet. Modern häktades för att därefter eventuellt omhäktas men blev slutligen försatt på fri fot och fick närvara vid en rättegång där hon borde ha varit en av de åtalade. Även Fadimes mor hävdade under rättegången att någon annan än Fadimes pappa var förövaren. Så djupt, så hårt sitter hederstänkandet i det mänskliga sinnet. Dess förgreningar är komplexa och kan stundtals te sig förvirrande.

Hur kan en mor mörda sin egen dotter? Svaret här är detsamma som i frågan om fadern eller brodern eller farbrorn. Hon kan det om hedern har besudlats. Detta är ett faktum som måste få ett större utrymme inom rättsväsendet.  Vi måste våga diskutera att kvinnor i hedersorienterade miljöer bär en aktiv roll i utövandet av våld och diverse övergrepp och måste utöver skuldbeläggning även åtalas.

 

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Publicerad: 28 juni 2018 kl 20:05
Uppdaterad: 28 juni 2018 kl 20:01

Skribent

Helena Al-Zubaidi
liberal debattör samt medlem i GAPF Västra Götaland