Tätare samverkan nyckeln för strandskyddet

Strandskyddsdelegationen lämnar i dag tisdag den 15 december sitt betänkande till regeringen. En genomgående ambition har under den 2,5 år långa utredningstiden varit att involvera, tala med och lyssna till de personer som i sin vardag kommer i kontakt med strandskyddsreglerna. Vi har besökt samtliga län och bjudit in tjänstemän från kommuner och länsstyrelser, förtroendevalda, medborgare och företagare till dialog och kunskapsuppbyggnad kring strandskyddsreglernas tillämpning. Totalt har vi mött 218 kommuner.

Vi kan konstatera att reglerna engagerar många människor och flera perspektiv har förts fram till delegationen. Vår uppfattning är att strandskyddets syften har ett brett stöd och en god legitimitet liksom behovet av en differentiering av strandskyddet mellan högexploaterade områden och områden med lågt bebyggelsestryck eller låga värden för strandskyddets syften.

Strandskyddsdelegationen har byggt upp ett nationellt stöd genom en bred involvering av intressenter. Stödet är lättillgängligt, digitaliserat och målgruppsanpassat. Det omfattar informationsmaterial, utbildningar, verktyg och andra insatser för att underlätta fysisk planering, dispensprövning och tillsyn. Insatserna är designade för att ge ett nationellt och enhetligt stöd, men också för att tillgodose lokala förutsättningar där det är möjligt. 

Vi bedömer att dessa insatser har bidragit till en förstärkt samverkan och därmed mindre risk för att frågor faller mellan stolarna hos myndigheterna. Insatserna har även bidragit till en mer enhetlig, effektiv och kunskapsunderbyggd tillämpning av reglerna. Detta resultat bekräftas också vid våra många möten och besök runt om i landet. Vi vill dock understryka att förändringar tar tid. Vi föreslår därför regeringen att:

• Fortsätta att förvalta och utveckla webbportalen Strandskyddsdelegationen.se. Det finns ett värde av att hålla stödet samlat, tillgängligt och relevant. Delegationen föreslår att uppdraget ges till länsstyrelsen som dels har kunskap om hur nationellt stöd kan få verkan regionalt, dels har en bred kompetens inom exempelvis miljöprövning, samhällsplanering, tillsyn och landsbygdsutveckling.

• Göra en förnyad kraftsamling kring samverkan om strandskyddsreglernas tillämpning genom en satsning kallad Samverkan strandskydd. Inom ramen för den föreslår vi att ett antal sektorsmyndigheter, länsstyrelser, kommuner och regionala utvecklingsorgan samordnar sig för konkreta insatser och stöd i tillämpningen av strandskyddsreglerna på nationell och regional nivå. Tillämpningens framgång är beroende av tidig dialog och smidig hantering mellan myndigheter.

Strandskyddsdelegationen har efter våra många möten och besök runt om i landet även noterat en rad olika uppfattningar om strandskyddets tillämpning, vilket gett oss anledning att reflektera kring vissa aspekter av strandskyddet. Vi sammanfattar några av problemen här:

Flertalet svenska kommuner har nu utsett områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS). Det är emellertid vår uppfattning att LIS inte fullt ut har gett de lättnader i strandskyddet som förväntats. Detta kan bero på att LIS grundar sig på en tidskrävande och komplicerad fysisk planering, medan landsbygdsutveckling ofta sker genom lokalt engagemang och småföretagande som sällan styrs av övergripande planläggning. Dessutom finns restriktioner som inte alltid kan kopplas till syftena med bestämmelserna.

Tio län tillämpar äldre undantag från strandskyddet av en typ som inte är möjlig att besluta om i dag. Undantagen kan ge upphov till oklarheter om var strandskydd gäller samtidigt som ett nationellt upphävande inte nödvändigtvis skulle vara motiverat utifrån strandskyddets syften.

Det saknas en nationellt enhetlig kartredovisning av var strandskyddet gäller. Detta omöjliggör en överblick över skyddets faktiska omfattning och försvårar dessutom en enhetlig, effektiv och för medborgare och företagare förutsägbar tillämpning.

Undantaget för areella näringar bygger på en otidsenlig bild av hur areella näringar bedrivs. Det är i dag vanligt att företagare har flera små produktionsenheter och är beroende av inkomster från alla de olika benen i företaget.

De särskilda skälen för dispens blev 2009 uttömmande och precist beskrivna i lagen. Denna exakta uppräkning har visserligen skapat tydlighet och enhetlighet, men samtidigt ger inte skälen tillräckligt utrymme för att behandla olika fall olika. Många uppfattar det som en orimlig tillämpning eftersom dispensmöjligheterna inte knutits till strandskyddets syften tillräckligt tydligt.

Trots en mindre ökning av planerad tillsyn av strandskyddsbestämmelserna finns på många håll i landet en ackumulerad tillsynsskuld. Tillsynen är inte i tillräcklig utsträckning förebyggande eller planerad efter exempelvis vilka områden som har stora värden för strandskyddets syften. Istället riskerar tillsynen av strandskyddsreglerna att styras reaktivt av vilka tips om överträdelser som görs.

Delegationen skriver i sitt betänkande att: ”Mot bakgrund av de erfarenheter som utredningen gjort under 2,5 år är det delegationens uppfattning att en rad problemområden rörande strandskyddsreglerna inte kan åtgärdas inom ramen för det regelverk som instiftades 2009–2010 och som justerats 2014. Det är också uppenbart att den differentiering som efterfrågades inte har uppnåtts med det nya regelverket. För att komma tillrätta med detta är det delegationens rekommendation att reglerna ses över. Att göra en sådan översyn eller lämna förslag till förändringar i regelverket har inte ingått i delegationens uppdrag”.

Fakta: Strandskyddet har två syften: dels att långsiktigt trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, dels att bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten. Syftena skyddas inom hela det strandskyddade området genom ett antal förbud, bland annat mot byggande samt åtgärder som hindrar allmänheten från att beträda ett område där den annars skulle ha kunnat färdas fritt. Strandskyddet gäller vid havet, insjöar och vattendrag – och är enligt huvudregeln området intill 100 meter från strandlinjen vid normalt medelvattenstånd, såväl inåt land som ut i vattnet. Länsstyrelsen kan också i det enskilda fallet utvidga strandskyddsområdet upp till 300 meter från strandlinjen.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.