Assistans

Tänker regeringen svika samhällets svagaste?

Regeringen fryser uppräkningen av assistansersättningen till 1,4 procent årligen till och med 2018. Samtidigt ökar kostnaderna när den lägre arbetsgivaravgiften för unga slopas, vilket innebär kraftigt ökade kostnader för en fjärdedel av branschens medarbetare. Regeringen bäddar därmed för ett svek mot de som är beroende av en fungerande assistans.

Vi människor kan i delar av livet vara olika starka att klara oss på egen hand. När vi är friska tar vi för givet att vi också i fortsättningen kan klä på oss om morgonen, ta oss till vårt arbete eller sköta vår intimhygien. Alla de saker som när vi tillåts fundera en stund är bitarna som utgör delar av våra liv.

I Sverige finns tusentals människor för vilka de här sysslorna inte är banala utan kan utgöra hinder för ett delaktigt och meningsfullt liv. Det är många gånger den personliga assistansen som är skillnaden mellan att överleva och att verkligen leva.

Men genom en politik som inte tar konsekvenserna i beaktande bäddar regeringen nu för ett svek mot den grupp som är beroende av en fungerande assistansbransch – det kan omöjligen vara regeringens avsikt.

Regeringen har valt att frysa uppräkningen av assistansersättningen till 1,4 procent årligen till och med 2018. Samtidigt ökar kostnaderna när regeringen slopar den lägre arbetsgivaravgiften för unga vilket innebär kraftigt ökade arbetsgivaravgifter för en fjärdedel av branschens medarbetare.

Avtalsförhandlingarna pågår just nu. Trots en vilja att höja löner och villkor för branschens medarbetare i nivå med de avtal som redan träffats på övriga arbetsmarknaden, måste båda parter konstatera att läget är svårt och att det ekonomiska utrymmet helt enkelt inte finns. Läget är så allvarligt att en hel bransch med tiotusentals medarbetare kan tvingas bort från kollektivavtal.

I dagsläget är det kostnaderna som står i fokus och inte kvaliteten för de assistansberättigade. Det står klart och tydligt skrivet i det regleringsbrevet till Försäkringskassan. Snarare än att säkerställa den goda kvaliteten är uppdraget till myndigheten att ”bidra till att bryta utvecklingen av antalet assistanstimmar”.

För att sätta spiken i kistan för landets assistansutförare, såväl företag som kooperativ, kommer Försäkringskassan från och med 1 oktober i år övergå från förskotts- till efterskottsbetalning av ersättningen. Det innebär att varje utförare måste ligga ute med minst en månadslön för sina anställda innan ersättningen från Försäkringskassan kommer in. Detta kommer att slå mycket hårt mot hela assistansbranschen då likviditetsbristen redan är ett faktum.

En undersökning bland Vårdföretagarnas medlemsföretag visar att varannan utförare är mycket orolig för huruvida de kommer att klara övergången ekonomiskt. Realiteten idag är att drygt 3 av 10 privata assistansföretag inte når upp till positivt resultat. Den genomsnittliga vinstmarginalen ligger på 3,5 procent, detta innan de höjda arbetsgivaravgifterna ens hunnit slå igenom. Nivåer som för näringslivet i stort är mycket låga och inte tillåter företagen att planera bortom nästa bokslut.

Risken är att mindre företag som har höga kvalitetsambitioner men inte lyckats spara ihop till ett överskott för att klara övergången till efterskottsbetalning kommer slås ut. Även stora, etablerade företag upplever stark oro. När företag som dessa ger upp försvinner även brukarens garant för valfriheten, nämligen mångfalden.

Kvar blir också de företag som inte har några ambitioner på kvaliteten i den assistans de utför och som ägnar sig år fusk eller oetisk affärsverksamhet. Det är en mindre andel i dag men väntas öka när de seriösa företagen inte längre orkar fortsätta.

Vi kan också förvänta oss att rekryteringen av personliga assistenter kommer att bli allt svårare i framtiden. Signalen från staten är tydlig till ungdomar som står i beredskap att välja yrke och sneglar på omsorgen som en möjlig arbetsmarknad. Trots att de utför enormt viktiga tjänster speglas inte det i den ersättning staten är villig att betala för det arbete de utför.

Det händer att finansminister Magdalena Andersson jämför svensk ekonomi med en Volvo eller med en Tesla. För assistansbranschen är bilmärket inte viktigt eftersom branschen så länge tvingats köra på fälgarna.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.

Läs hela Dagens Samhälle

Dagens Samhälle vänder sig till beslutsfattarna på den offentliga marknaden. Tidningen kommer ut varje torsdag, 45 gånger per år. Prova gratis här.