Idag är det pressfrihetens dag. Detta kommer att uppmärksammas på många håll. Mycket kommer att sägas om hot mot journalister. Om utsattheten i krigshärdar. Om medias situation i diktaturer. Om den oroande utveckling i några länder i östra delen av Europa. Det är mycket viktigt att det lyfts fram. Det finns många skäl att oroas för utvecklingen i omvärlden.
Det finns också anledning att oroa sig för situationen i vårt eget land. Dels för utmaningen att skapa en fungerande finansiering av journalistik när de gamla affärsmodellerna inte håller. Dels det faktum att vår konsumtion av nyheter koncentreras till filterbubblor.
Men det finns också en politisk risk. Det finns politiker som inspireras av den styrning av media sker i några europeiska länder. Det borde uppmärksammas mer.
I Tjeckien viftade nyligen presidenten med ett gevär mot journalister. Det var förvisso ett låtsasgevär, men signalen sändes och den var tydlig. I Ungern har en medielag gett nya möjligheter för politiker att kontrollera mediers innehåll. I Polen vill regeringen att medier ska bidra till att skapa en patriotisk stämning i landet.
Det finns politiker i Sverige som vill att också svenska medier och journalister ska kunna styras att skriva och vinkla nyheter på ett sätt som ger stöd åt deras åsikter. Under Sverigedemokraternas landsdagar höll partiets ideolog och gruppledare, Mattias Karlsson, ett tal som inte blivit särskilt uppmärksammat, men som där och då möttes av starka applåder. En stor del av talet ägnades åt mediepolitik. Som vanligt försökte man göra sig till underdogs som motarbetas av något konspiratoriskt etablissemang, men det fanns också formuleringar som delvis är nya och som är värda att ta på mycket stort allvar.
Karlsson berättade att partiledningen svängt i frågan om finansiering av public service. Inte för att grundtanken var fel i sig, utan för att en ny finansieringsmodell skulle kunna innebära minskade möjligheterna till politisk styrning. I klartext vill man att en eventuell framtida SD-regering ska ha möjlighet att strypa budgeten till SVT och SR om innehållet inte passar, eller sparka chefer som inte levererar rätt politiskt innehåll.
Karlsson använder en retorik, ett ordval, som borde få alla som följt utvecklingen i Tjeckien, Ungern och Polen att dra öronen åt sig; ”Vi Sverigedemokrater har betalt i blod för den yttrandefrihet som vi idag åtnjuter och vi kommer att göra allt som står i vår makt för att förhindra att den återigen berövas oss”.
”Betalt med vårt blod”. ”Allt som står i vår makt”. Det är inte utan att tankarna hos den som hör talet vandrar. Och man får nog utgå ifrån att Sverigedemokraterna menar allvar. Man kan tänka att mediepolitik inte vinner några val. Man kan hoppas att den där retoriken inte är något att bry sig om. Man kan önsketänka att SD aldrig får något inflytande över mediepolitiken.
Men allvarligt talat. Det är hög tid att ta det Sverigedemokraterna säger på allvar. Det är hög tid att granska deras politik också på områden som inte handlar om invandring. Och kanske ska man ägna särskild kraft åt kultur- och mediepolitiken. Det är nämligen områden som SD själva prioriterar. Och det är alldeles säkert ingen slump.
Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.
