Ta bort lagregleringen som ger missförstånd

REPLIK Det som Eidar Lindgren har anfört ändrar inte mina slutsatser. Det vill säga; särkrav är tillåtna - eller möjliga om man så vill - vid exploateringsavtal eller markanvisningsavtal som rör byggnation på stadens mark. Inte i detaljplaner.

Att det är möjligt med särkrav handlar om hur lagstiftaren har reglerat det förbud man ville ha, men som inte blev av på grund av den valda konstruktionen. Det vill säga sanktionen mot särkrav är att vissa avtalsbestämmelser kan anses vara utan verkan.

Men det förutsätter att byggherren gör detta gällande. Det är, som jag skrev, i praktiken bara en teoretisk möjlighet, men det är sant att staden löper en risk att en särkravsbestämmelse förklaras vara utan verkan.

Det är dock ju bara någon av avtalsparterna som kan göra detta gällande. Någon utomstående - varken stat eller enskild - torde kunna göra detta gällande mot kommunens och byggherrens gemensamma önskan.

Och hur skulle det se ut om myndigheter eller tredje man skulle kunna tvinga två parter att mot deras gemensamma vilja bygga sämre än de önskar. Blotta tanken är absurd. Och vad skulle hända om det ändå blev för energisnålt. Skulle byggherren tvingas riva det nyss byggda huset?

Därmed är särkrav möjliga. Och eftersom lagstiftaren gjort dem möjliga är de tillåtna trots att det kanske inte var det man ville ha.

Så min slutsats kvarstår. Ta bort den lagreglering som bara leder till missförstånd. Sverige behöver ligga i framkant – inte i ett byråkratiskt bakvatten.

Det här är en opinionstext publicerad i Dagens Samhälle. Åsikterna som uttrycks i artikeln står skribenten/skribenterna för.